Etymology
1. fsv. rusa; jfr d. ruse, nor. rusa, mlt. rūsen, larma, bullra (lt. rusen, susa, brusa m. m.), samt mnl. rusen, holl. roezen, fris. rusen, alla med bet.: larma, bullra; möjl. till den rot som föreligger i isl. rosi, stormby (se RUSKA, v.
2). — Jfr RUS, sbst.
3, RUSA, v.
2, RUSK, sbst.
5, m. fl. fsv. rusa, slösa, leva i sus o. dus, sv. dial. rusa, berusa; jfr ä. d. ruse, svira, vara drucken, d. ruse, berusa, samt (det sannol. från d. lånade) nyisl. rússa, berusa sig, svira; eg. samma ord som RUSA, v.
1 (o. utgående från bet.: larma, bullra). — Jfr RUSAD, RUSIG, adj.
2
2. jfr d. ruse ind; av eng. rouse in (a cable, a rope), hala in (en ända o. d.), till rouse, sätta (ngn l. ngt) i rörelse m. m., av ovisst urspr.; i sv. o. dan. med betydelsemässig anslutning till RUSA, v.
1
3. avledn. av RUSA, sbst.
1 References:
1 2 3 4
4. Related to ruse.
5. Perhaps from Proto-Germanic *hurskijaną (“to startle, drive”), from *hurskaz (“fast, rapid, quick”), from Proto-Indo-European *ḱers- (“to run, hurry”).
6. Cognate with Old High German hurscan (“to speed, accelerate”), Old English horsc (“quick, quick-witted, clever”). Possibly cognate with rush.
7. More at hurry. See: Proto-Germanic '
*hurskijaną', Old High German 'hurscan'.
Verbs referencing "rusa"
Danish
ruse, Norwegian
ruse, English
rush, Finnish with old forms
ryysätä.