Etymology
1. sv. dial. skena, äv. dels (Fårö) skaina, (Estl.) skain, dels (Uppl.) sjänna; jfr dels nor. dial. skeina, flyga skevt, sväva framåt i svängar, glida åt sidan, dels d. skenne, nor.
skjene (båda i bet. 2), nor. dial. skina, skjena, flyga skevt l. flaxande, glida åt sidan, kesa, fara vilt i väg; till den avljudande rot som äv. föreligger i SKEKA, v., o. (möjl.) i SKEV, adj.; i sv. synes stamvokalismen i vissa trakter utgå från en urspr. diftong, i andra trakter från kort i-ljud. — Jfr SKENVRÅK fsv. skena, tillfoga kroppsskada, riva sönder, sv. dial. skena, äv. (Finl.) skäin(a); jfr fvn. skeina (i bet. 3), nor. dial. skeina (i bet. 3), skjene (i bet. 2), feng. scænan, öppna (ostron), slå sönder (ben i ngns kropp); till samma rot som föreligger i SKENA, sbst.
2 — Jfr SKEN, sbst.
4, SKENA, sbst.
1 sv. dial. skena, äv. (Finl.) skina (kortstavigt); jfr d. dial. (Bornh.) sjinna; i avljudsförh. till SKINA References:
1 2 3
2. From Old Swedish skena. Possibly related to skev. Compare Icelandic skina. First attested in the early 14th century. See: Icelandic '
skina'.
Verbs referencing "skena"
Icelandic
skina.