In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | halka |
| Present | halkar |
| Past | halkade |
| Imperative | halka |
| Supine | halkat |
Verbs conjugated like 'halka'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'halka'
hacka,
hajka,
haka,
hala,
halla,
halma,
halsa,
halta,
hanka,
harka,
Translations
slide, to lose balance
slip, to lose one's traction
Additional Information
halka halkar halkade halkat halka(!) verb
förlora fotfästet för att underlaget är glatt (bildligt "hamna i sämre
position")
[A halkar; A halkar efter]
Engelsk översättning
slip
Exempel
halka omkull i snön---fall down in the snow
halka
efter i konkurrensen---fall behind one's competitors
Etymology
1. sv. dial. halka, hålka; avledn. av HAL, adj.; jfr HALKA, sbst.
1—2 References:
1
2. From hal (“slippery”). Regarding k, compare with svalka and torka. Compare Norwegian Nynorsk hålke. See: Norwegian, nynorsk '
hålke'.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.