halka – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of halka

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivehalka
Presenthalkar
Pasthalkade
Imperativehalka
Supinehalkat

Translations

  • slide, to lose balance
  • slip, to lose one's traction
  • Synonyms & Antonyms

    Synonyms

    slinta
    glida, slira, sladda, hasa, kana, kasa

    Sample Sentences

    Additional Information

    halka halkar halkade halkat halka(!) verb
    förlora fotfästet för att underlaget är glatt (bildligt "hamna i sämre position")
    [A halkar; A halkar efter]

    Engelsk översättning
    slip

    Exempel

    halka omkull i snön---fall down in the snow
    halka efter i konkurrensen---fall behind one's competitors

    Etymology

    1. sv. dial. halka, hålka; avledn. av HAL, adj.; jfr HALKA, sbst.1—2 References: 1
    2. From hal (“slippery”). Regarding k, compare with svalka and torka. Compare Norwegian Nynorsk hålke. See: Norwegian, nynorsk 'hålke'.

    Cognates

    See the 2 cognates of halka

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: halkande

    Indicative

    Present

    jaghalkar
    duhalkar
    han;honhalkar
    vihalka
    nihalka
    dehalka

    Perfect

    jaghar halkat
    duhar halkat
    han;honhar halkat
    viha halkat
    niha halkat
    deha halkat

    Past

    jaghalkade
    duhalkade
    han;honhalkade
    vihalkade
    nihalkade
    dehalkade

    Pluperfect

    jaghade halkat
    duhade halkat
    han;honhade halkat
    vihade halkat
    nihade halkat
    dehade halkat

    Future

    jagskulle halka
    duskulle halka
    han;honskulle halka
    viskola halka
    niskola halka
    deskola halka

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) halkat
    duskulle ha(va) halkat
    han;honskulle ha(va) halkat
    viskola ha(va) halkat
    niskola ha(va) halkat
    deskola ha(va) halkat

    Conjunctive

    Present

    jagmå halka
    dumå halka
    han;honmå halka
    vimå halka
    nimå halka
    demå halka

    Perfect

    jagmå ha(va) halkat
    dumå ha(va) halkat
    han;honmå ha(va) halkat
    vimå ha(va) halkat
    nimå ha(va) halkat
    demå ha(va) halkat

    Past

    jagskulle halka
    duskulle halka
    han;honskulle halka
    viskulle halka
    niskulle halka
    deskulle halka

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) halkat
    duskulle ha(va) halkat
    han;honskulle ha(va) halkat
    viskulle ha(va) halkat
    niskulle ha(va) halkat
    deskulle ha(va) halkat

    Conditional

    Present

    jagskulle halka
    duskulle halka
    han;honskulle halka
    viskulle halka
    niskulle halka
    deskulle halka

    Perfect

    jagskulle ha(va) halkat
    duskulle ha(va) halkat
    han;honskulle ha(va) halkat
    viskulle ha(va) halkat
    niskulle ha(va) halkat
    deskulle ha(va) halkat

    Imperative

    duhalka
    viLåt oss halka
    nihalka

    Swedish Dialects of Finland

    Examples in Swedish Dialects in Finland

    halka (v.I)
    haḷkk (Munsala ÖB), haḷk (Nagu ÅB), haḷk(a) (Geta ÅL, Jomala ÅL), haḷkka (Kumlinge ÅL, Brändö ÅL), halk(a) (Kyrkslätt NL, Borgå NL), halk (Strömfors NL, Pyttis NL)
    .
    Examples
    • ja haḷka o foll to ja spra:ŋg nⱸ:rⱸt bakkan (Korsholm ÖB)
    • ⱸ haḷkka mⱸ u hⱸndrin (Maxmo ÖB)
    • hⱸ haḷka u:r ha:ndän fö mⱸ (Närpes ÖB)
    • feilⱸ (:filet) haḷka ɷå: (:av skeden) (Närpes ÖB)
    • ha fikk så rokoi fo:tfäst så a haḷka ne:r tiba:k (Esse ÖB)
    • a tⱸŋkt int säi ⱸ mⱸn ⱸ haḷka u:r a (Malax ÖB)
    • hⱸ haḷka u:r an (Närpes ÖB)
    • hⱸ halka u:r onon (Borgå NL)