In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | darra |
| Present | darrar |
| Past | darrade |
| Imperative | darra |
| Supine | darrat |
Verbs conjugated like 'darra'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'darra'
barra,
dagra,
dirra,
narra,
ardra,
arga,
arta,
barka,
barna,
bedarra,
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
Fem steg från sippornas förposter plaskar havet och solnätet darrar över tång, röda stenar och sand som blir blågrön på djupet.
-
Ur skansen dyker gasten Österman och till en jättejäspning gapet formar, hans hakskägg darrar, när han jäspar ut.
-
Ibland susar det så att jag tror, att ett träd sjunger sin svanesång— jag törs knappt titta ut genom fönstret— men i nästa ögonblick reser sig lövmassans kontur och ser uppkäftig ut, fast den darrar längst uppe, och jag tänker:— Hej på er, mina gamla träd; ni klarar er nog!
Additional Information
Etymology
1. fsv. darra; jfr ä. d. darre, sv. o. nor. dial. darra; jfr äfv. (med annat afljud i rotstafvelsen) d.
dirre, nor. dirra (se DIRRA); ytterst af en rot
*dher-,
*dhor-, växelform till den rot
*dhel-,
*dhol- som ingår i DALLA (o. DALLRA). Jfr
E. Olson i Språk o. stil 1904, s. 193 ff., äfvensom (med afvikande uppfattning med afs. på utvecklingen) Tamm samt Falk o. Torp Etym. ordb.
2. af t. darren, torka, ”darra”, hvilket, då mht. darren (se under DARRA, sbst.) redan tidigt synes hafva dött ut (se Grimm 2: 787), sannol. är en ung afl. af darre (se DARRA, sbst.) l. i hvarje fall har fått sin vokalisation i anslutning till detta ord (jfr Heyne 1: 546) References: 1 2
3. From Old Swedish darra, from Old Norse dirre (“to shake”), from a Proto-Germanic derivative of Proto-Indo-European *dʰerh₃- (“to spring, leap”), see also Ancient Greek θρῴσκω (thrōískō). A probable Germanic cognate is Dutch dartel (“playful, frisky”).
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.