finna – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of finna

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivefinna
Presentfinner
Pastfann
Imperativefinn
Supinefunnit

Verbs similar to 'finna'

fina, finka, finnas, finta, hinna, minna, pinna, rinna, vinna, banna,

Translations

  • find, encounter, locate, discover
  • find, point out
  • find, decide that
  • find, determine, judge
  • Synonyms & Antonyms

    Synonyms

    anse
    tycka
    erfara
    inse, märka
    erhålla
    vinna, få, nå
    känna
    uppleva

    Sample Sentences

    • Men jag förstod att det inte var Eleanor. Vi hade åkallat en ond kraft som fann kraft i hans sorg. (Haunted Mansion)

    Additional Information

    finna
    hitta, upptäcka; märka
    [A finner x/ att + S]

    Engelsk översättning
    find

    Exempel

    finna lämpliga lösningar på ett problem---find suitable solutions to a problem
    orsaken står att finna i politiska krafters spel---the reason is to be found in the interplay of political forces


    Svenskt uppslagsord
    finner fann funnit finn! finna verb
    anse, tycka
    [A finner x + PRED; A finner att+SATS]

    Engelsk översättning
    find

    Exempel

    jag finner förslaget märkligt---I find the proposal to be remarkable
    jag finner att förslaget antagits---I find the motion carried


    Svenskt uppslagsord
    finner sig i fann funnit finn! finna verb
    acceptera, tåla, stå ut med
    [A finner sig i x/att+SATS/att+INF]

    Engelsk översättning
    accept, put up with, stand, tolerate

    Exempel

    finna sig i en särlösning---accept an unusual solution
    finna sig i att bli åthutad---to accept a reprimand

    Etymology

    1. fsv. finna, motsv. d. finde, isl. finna, got. finþan, fsax. fīthan, findan, holl. vinden, fht. findan, t. finden, feng. findan, eng. find, ävensom fir. étaim (av pent-), jag finner; möjl. nasalerad form av roten i lat. petere, söka, (efter)sträva, m. fl. ord (jfr PETITION, PÄNNA). Jfr FUND, FYND. — Ur finns, fanns äro fintz, fantz utvecklade; sistnämnda form kan hava bidragit till uppkomsten av fant, som dock väl väsentligen beror på inflytande från bant, ä. ipf. till BINDA, v. (jfr hant till HINNA, v.). I pr. sg. akt. är find(h)er den gamla ljudlagsenligt utvecklade formen, finner påvärkad av inf.; funden är sannol. (åtm. väsentligen) ursprunglig växelform till funnen (jfr isl. fundinn vid sidan av funnin) References: 1
    2. From Old Swedish finna, from Old Norse finna, from Proto-Germanic *finþaną, from Proto-Indo-European *pent- (“to go, pass; path, bridge”). See: Old Swedish 'finna', Proto-Germanic '*finþaną'.

    Verbs referencing "finna"

    English find, Norwegian, nynorsk finna, Norwegian finne.

    Cognates

    -

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: finnande

    Indicative

    Present

    jagfinner
    dufinner
    han;honfinner
    vifinna
    nifinna
    definna

    Perfect

    jaghar funnit
    duhar funnit
    han;honhar funnit
    viha funnit
    niha funnit
    deha funnit

    Past

    jagfann
    dufann
    han;honfann
    vifunno
    nifunno
    defunno

    Pluperfect

    jaghade funnit
    duhade funnit
    han;honhade funnit
    vihade funnit
    nihade funnit
    dehade funnit

    Future

    jagskulle finna
    duskulle finna
    han;honskulle finna
    viskola finna
    niskola finna
    deskola finna

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) funnit
    duskulle ha(va) funnit
    han;honskulle ha(va) funnit
    viskola ha(va) funnit
    niskola ha(va) funnit
    deskola ha(va) funnit

    Conjunctive

    Present

    jagmå finna
    dumå finna
    han;honmå finna
    vimå finna
    nimå finna
    demå finna

    Perfect

    jagmå ha(va) funnit
    dumå ha(va) funnit
    han;honmå ha(va) funnit
    vimå ha(va) funnit
    nimå ha(va) funnit
    demå ha(va) funnit

    Past

    jagskulle finna
    duskulle finna
    han;honskulle finna
    viskulle finna
    niskulle finna
    deskulle finna

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) funnit
    duskulle ha(va) funnit
    han;honskulle ha(va) funnit
    viskulle ha(va) funnit
    niskulle ha(va) funnit
    deskulle ha(va) funnit

    Conditional

    Present

    jagskulle finna
    duskulle finna
    han;honskulle finna
    viskulle finna
    niskulle finna
    deskulle finna

    Perfect

    jagskulle ha(va) funnit
    duskulle ha(va) funnit
    han;honskulle ha(va) funnit
    viskulle ha(va) funnit
    niskulle ha(va) funnit
    deskulle ha(va) funnit

    Imperative

    dufinn
    viLåt oss finna
    nifinn

    Swedish Dialects of Finland

    Examples in Swedish Dialects in Finland

    finna (st.v.)
    finn (Pedersöre-Purmo ÖB, Björköby ÖB, Replot ÖB, Malax ÖB, Pörtom ÖB, Korsnäs ÖB, Närpes ÖB, Lappfjärd ÖB, Pyttis NL), finʼnʼ (Närpes ÖB, Houtskär ÅB), finʼnʼa (Kökar ÅL), finn(a) (Pargas ÅB, Kimito ÅB, Dragsfjärd ÅB, Hitis ÅB, Finby ÅB, Tenala NL, Snappertuna NL, Sjundeå NL, Kyrkslätt NL, Sibbo NL, Borgå NL), fann (Pedersöre-Purmo ÖB, Björköby ÖB, Replot ÖB, Malax ÖB, Närpes ÖB, Lappfjärd ÖB, Pargas ÅB, Tenala NL, Snappertuna NL, Sjundeå NL, Borgå NL, Pyttis NL), fanʼnʼ (Kökar ÅL, Houtskär ÅB), fant (Dragsfjärd ÅB, Hitis ÅB, Finby ÅB, Sibbo NL), fɷnni (Pedersöre-Purmo ÖB, Pargas ÅB, Kimito ÅB, Finby ÅB, Tenala NL, Snappertuna NL, Degerby NL, Sjundeå NL), fonni (Oravais ÖB, Björköby ÖB, Solf ÖB, Malax ÖB, Närpes ÖB, Lappfjärd ÖB, Sibbo NL, Borgå NL, Pyttis NL), fonʼnʼⱸ (Kökar ÅL, Houtskär ÅB)

    Examples
    • gåbbn ha fonni på: andär tjärngar såm va li:ka to:kåga såm hansis (Degerby NL)
    • men så fann ja fol på rå:d (Replot ÖB)
    • ja ve:t it vemm såm ha fonni iho:p in tåkån räglå (Snappertuna NL)
    • så skåda on nedär i tje:non (:smörkärnan) å fann he smöre ha fastna på båttnin (Replot ÖB)
    • han fant tå en va narragär (:att han hade blivit lurad) (Dragsfjärd ÅB)
    • ja ha fonni iut vⱸmm ⱸ va (Björköby ÖB)
    • ja ⱸ iŋga stond tⱸ finʼnʼ u:t ä (Houtskär ÅB)
    • anʼ jär som inʼ finʼdʼär för gott (Houtskär ÅB)
    • døttrona kɷnd int va himma, dom fann si bⱸtär borṭṭa (Tenala NL)