Etymology
1. fsv. thydha l. thya l. thy til, ta sin tillflykt till, lita till, thydhas, idka (köns)umgänge med; sv. dial. ty till, längta till, dras till, ty sig till; jfr d.
ty til, nor.
ty (sig) til, fvn. þýða, göra blid l. vänlig, þýðast til, bli vän med, ty sig till, got. þiuþjan, välsigna, mnl. (ge)dieden, gagna, hjälpa, feng. (ge)þīedan (äv. refl.), (an)sluta sig till; jfr äv. fsv. thydhin, vänlig, fvn. þýðr, dets., feng. geðȳde, god, dygdig; till ett urgerm. adj. motsv. got. þiuþ, det goda, substantiverat n.; av ovisst ursprung. — Jfr TIDELAG References:
1
2. From Old Swedish thȳ til, thȳa, thȳdha (“find refuge at, entrust, rely on”), from Old Norse þýða (“to attach oneself to”), to Proto-Germanic *þiudijaną (“engage with”). See: Proto-Germanic '
*þiudijaną'.