Etymology
1. fsv. te (sik) l. tea (sik); jfr dan. o. nor.
te (sig), fvn. tjá; av ett germ. verb med grundbet.: visa, peka, som äv. föreligger i got.
gateihan, omtala, förkunna, fsax. aftīhan, vägra, avsäga, visa bort, mlt. tī(g)en, anklaga, fht. zīhan, äv.: beskylla, mht. zīhen (t. zeihen), med samma bet., feng. téon, ffris. ūr-tigia, förvägra; till den rot som föreligger i sanskr. diśáti, visar, grek. δεικνυναι, visar, lat. dicere, säga, o. dicare, högtidligt förkunna, med den ursprungliga bet. ’visa’ i t. ex. lat. (digitus) index, pekfinger. — Jfr APODIKTISK, DEIKTISK, DIKTERA, DITO, EDIKT, JUDICERA, JUDICIUM, JURIDISK, JÄRTECKEN, POLIS, sbst.
2, PREDICERA, SEJARE, sbst.
2, TACHISM, TECKEN, TEG, TÅ m. fl. fsv. te (sik) l. tea (sik); av mlt. tēn (fsax. tiohan); jfr got.
tiuhan, mnl. tīen, ffris. tiā, fht. ziohan (mht. o. t.
ziehen), feng. tēon, alla med bet. draga, ävensom fvn. togenn, p. pf., drogen, o. tjóa, hjälpa; till den rot som äv. föreligger i lat. dūcere, föra, leda, draga. — Jfr BETE, v.
2, BRUDTÄMMA, HERTIG, INDUCERA, TÅG, rep, TÅG, marsch, TÅGA, seghet, TÅGA, marschera, TÖJA References:
1 2
2. From Old Swedish tēa, from Old Norse tjá, from Proto-Germanic *tīhaną, from Proto-Indo-European *deyḱ-. Cognate of Gothic 𐌲𐌰𐍄𐌴𐌹𐌷𐌰𐌽 (gateihan), German zeihen, Dutch tijgen. See: Old Swedish '
tea', Old Norse '
tjá', Proto-Germanic '
*tīhaną', German, old spelling '
zeihen', Dutch '
tijgen'.
Verbs referencing "te"
Danish
te.