funka – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of funka

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivefunka
Presentfunkar
Pastfunkade
Imperativefunka
Supinefunkat

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

Additional Information

Etymology

1. sv. dial. (Västergötl.) funka (Hof DialVg. 123 (1772)), pråla, prunka (särsk. med dyrbara kläder); jfr d. funke, gnistra, stråla; av t. funken, till funke(n), gnista; jfr FUNKLA References: 1
2. From the funk- in funktion which is borrowed from Middle French function, from Old French fonction, from Latin functiōnem, accusative of functiō (“performance, execution”), from functus perfect participle of fungor (“to perform, execute, discharge”). Doublet of fungera, which is borrowed from Latin fungor via German fungieren. See: Latin 'fungor', German, old spelling 'fungieren'.

Verbs referencing "funka"

Norwegian, nynorsk funka, Danish funke.

Cognates

-

Swedish AD ~1900

Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

Gerund: funkande

Indicative

Present

jagfunkar
dufunkar
han;honfunkar
vifunka
nifunka
defunka

Perfect

jaghar funkat
duhar funkat
han;honhar funkat
viha funkat
niha funkat
deha funkat

Past

jagfunkade
dufunkade
han;honfunkade
vifunkade
nifunkade
defunkade

Pluperfect

jaghade funkat
duhade funkat
han;honhade funkat
vihade funkat
nihade funkat
dehade funkat

Future

jagskulle funka
duskulle funka
han;honskulle funka
viskola funka
niskola funka
deskola funka

Future Perfect

jagskulle ha(va) funkat
duskulle ha(va) funkat
han;honskulle ha(va) funkat
viskola ha(va) funkat
niskola ha(va) funkat
deskola ha(va) funkat

Conjunctive

Present

jagmå funka
dumå funka
han;honmå funka
vimå funka
nimå funka
demå funka

Perfect

jagmå ha(va) funkat
dumå ha(va) funkat
han;honmå ha(va) funkat
vimå ha(va) funkat
nimå ha(va) funkat
demå ha(va) funkat

Past

jagskulle funka
duskulle funka
han;honskulle funka
viskulle funka
niskulle funka
deskulle funka

Pluperfect

jagskulle ha(va) funkat
duskulle ha(va) funkat
han;honskulle ha(va) funkat
viskulle ha(va) funkat
niskulle ha(va) funkat
deskulle ha(va) funkat

Conditional

Present

jagskulle funka
duskulle funka
han;honskulle funka
viskulle funka
niskulle funka
deskulle funka

Perfect

jagskulle ha(va) funkat
duskulle ha(va) funkat
han;honskulle ha(va) funkat
viskulle ha(va) funkat
niskulle ha(va) funkat
deskulle ha(va) funkat

Imperative

dufunka
viLåt oss funka
nifunka

Swedish Dialects of Finland

Examples in Swedish Dialects in Finland

funka (v.I)
fɷŋkk(a)
. i förb. med ihop3 : dra ihop el. rynka ihop (ngt) så att det bildas veck, rynkor, bucklor osv.; funka sig , om klädesplagg (särsk. vid provning): slå veck el. rynkor som ej hör till, som skämmer plagget;
Examples
  • hä ska fɷŋkkas ih´ɷ:p hä tänn, ʃu:tas inʼnʼ so at ä bḷi:r fɷŋkkⱺr (Kumlinge ÅL)
  • hⱸ få:r inʼt fɷŋkk sä so tänn (Brändö ÅL)