In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | banka |
| Present | bankar |
| Past | bankade |
| Imperative | banka |
| Supine | bankat |
Verbs conjugated like 'banka'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'banka'
backa,
baka,
bana,
banda,
banga,
bänka,
banna,
banta,
barka,
baska,
Translations
knock, to rap one's knuckles against something
pound, to strike hard repeatedly
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
Någon bankade hårt på dörren (Someone was knocking hard on the door)
-
Banka inte för hårt på tv:n. Det kan göra mer skada än nytta. (Don't bang on the TV too hard. It could do more harm than good.)
-
Hjärtat bankade (His heart pounded)
Additional Information
Etymology
1. = fsv. = no.
banka, da.
banke,
2. ty.
banken; jfr i samma betyd. fsv.
bunka,
3. meng.
bunchen, slå, dänga; kan, såsom
4. vanl. antages, vara en avledn. på
-k (med
5. intensivisk-iterativisk betyd.) av ett vb.
6. motsv. isl.
banga, slå, hamra (jfr sv.
7. bång), men är snarast en oberoende av
8. detta uppkommen självständig bildning
9. av en stam bank med onomatopoietisk
10. karaktär. Jfr
dunka.
11. fsv. banka, motsv. nor. banka, d.
banke; jfr t.
einen knaben banken, ”überstrecken, über die Bank strecken, durchschmiren” (
Gutzeit). Ordet står i afljudsförhållande till fsv. bunka, banka, motsv. meng. bunchen, holl. bonken, slå, dänga. Se för öfr. Tamm, Zupitza Germ. gutturale 160 (1896) References: 1 2
12. From Old Swedish bånga, from Old Norse banga, from Proto-Germanic *bang- (“to beat, pound”), from Proto-Indo-European *bʰen- (“to beat, injure”).
Verbs referencing "banka"
English bang.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.