Etymology
1. sv. dial. spora (kort- o. långstavigt), sporra, spår(r)a, spör(r)a, motsv. dan. o. nor.
spore; jfr lt., nl. sporen (o. mlt., mnl. sporen), ävensom ä. t.
spuren; avledn. av SPÅR, sbst.
3 — Jfr SPÖRJA sv. dial. sporra, spjärna, spåra, vid kälkåkning l. dyl. l. skidåkning: bromsa gm att ta spjärn med fötterna resp. pressa skidstav mot underlaget; sannol., liksom fvn. spora, trampa på (ngn), o. nor. dial. spora, sparka upp jorden, bildat direkt till roten i SPJÄRNA. — Jfr SPÅR, sbst.
3, SPÅR- sv. dial. (Häls.) spora, avhugga kanterna o. ändarna på bräder; avledn. (sannol. med grundbet.: kapa bort ”stjärt” från (ngt)) av SPÅR, sbst.
4
2. till SPORRE, sbst.
1, i bet. 3
f (jfr SPORRA, v.
1); formen med
-å- beror möjl. på anslutning till SPÅRA, v.
1 References:
1 2 3 4 5
3. From spår + -a. Likely a shortening of spåra ur (“derail”) in slang sense.