kalla – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of kalla

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivekalla
Presentkallar
Pastkallade
Imperativekalla
Supinekallat

Translations

  • call, to request, summon, or beckon
  • call, to name or refer to
  • Synonyms & Antonyms

    Synonyms

    benämna
    namnge, uppkalla
    utnämna
    utvälja, utse

    Sample Sentences

    Additional Information

    kalla kallar kallade kallat kalla(!) verb
    uppmana att komma
    [A kallar på B; A kallar till x]

    Engelsk översättning
    call (for), summon

    Exempel

    kalla på polis---summon the police
    kalla till sammanträde---call a meeting


    Svenskt uppslagsord
    kallar kallade kallat kalla(!) verb
    ge namn, benämna
    [A kallar B/x (för) + PRED]

    Engelsk översättning
    call

    Exempel

    han kallas (för) Lillen---he is called Lillen

    Stående uttryck

    så kallad (s k) ("vad man brukar kalla")---so-called ("what one usually calls sby/sth.")

    Etymology

    1. fsv. kalla, motsv. d. kalde, isl. kalla, mnt. kallen, tillkalla, tala, fht. kallōn, tala, prata, feng. ceallian, ropa, kalla (eng. call); av germ. kalz-, av ieur. gols-, som föreligger i fslav. glasiti, ropar, glasṷ, röst, l. av germ. kaln-, av ieur. goln- (jfr fir. gall, berömd, gall, svan); i båda fallen utvidgning av roten gol- i fslav. glagolati, talar, m. m. References: 1
    2. From Old Swedish kalla, from Old Norse kalla, from Proto-Germanic *kalzōną. See: Old Swedish 'kalla', Old Norse 'kalla', Proto-Germanic '*kalzōną'.

    Verbs referencing "kalla"

    English call.

    Cognates

    See the 6 cognates of kalla

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: kallande

    Indicative

    Present

    jagkallar
    dukallar
    han;honkallar
    vikalla
    nikalla
    dekalla

    Perfect

    jaghar kallat
    duhar kallat
    han;honhar kallat
    viha kallat
    niha kallat
    deha kallat

    Past

    jagkallade
    dukallade
    han;honkallade
    vikallade
    nikallade
    dekallade

    Pluperfect

    jaghade kallat
    duhade kallat
    han;honhade kallat
    vihade kallat
    nihade kallat
    dehade kallat

    Future

    jagskulle kalla
    duskulle kalla
    han;honskulle kalla
    viskola kalla
    niskola kalla
    deskola kalla

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) kallat
    duskulle ha(va) kallat
    han;honskulle ha(va) kallat
    viskola ha(va) kallat
    niskola ha(va) kallat
    deskola ha(va) kallat

    Conjunctive

    Present

    jagmå kalla
    dumå kalla
    han;honmå kalla
    vimå kalla
    nimå kalla
    demå kalla

    Perfect

    jagmå ha(va) kallat
    dumå ha(va) kallat
    han;honmå ha(va) kallat
    vimå ha(va) kallat
    nimå ha(va) kallat
    demå ha(va) kallat

    Past

    jagskulle kalla
    duskulle kalla
    han;honskulle kalla
    viskulle kalla
    niskulle kalla
    deskulle kalla

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) kallat
    duskulle ha(va) kallat
    han;honskulle ha(va) kallat
    viskulle ha(va) kallat
    niskulle ha(va) kallat
    deskulle ha(va) kallat

    Conditional

    Present

    jagskulle kalla
    duskulle kalla
    han;honskulle kalla
    viskulle kalla
    niskulle kalla
    deskulle kalla

    Perfect

    jagskulle ha(va) kallat
    duskulle ha(va) kallat
    han;honskulle ha(va) kallat
    viskulle ha(va) kallat
    niskulle ha(va) kallat
    deskulle ha(va) kallat

    Imperative

    dukalla
    viLåt oss kalla
    nikalla

    Swedish Dialects of Finland

    Examples in Swedish Dialects in Finland

    kalla (v.II)
    kaldär
    . i förb. med bort : svalna, bli kall;
    Examples
    • varin så go:a no, de (:kaffet) kaldär bårt (Snappertuna NL)