In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | vinka |
| Present | vinkar |
| Past | vinkade |
| Imperative | vinka |
| Supine | vinkat |
Verbs conjugated like 'vinka'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'vinka'
finka,
hinka,
kinka,
linka,
pinka,
sinka,
vanka,
vicka,
vika,
vina,
Translations
wave, to wave one’s hand
Sample Sentences
-
Jag steg upp och gick ut i korridoren, vinkade åt rumäniern och han kom.
Additional Information
Etymology
1. fsv. vinka, vifta med (ngt); jfr d., nor.
vinke, nyisl. vinka; av mlt. winken, sluta ögonen, l. det liktydiga t.
winken, av mht.
winken, av fht. winchen, winchjan; jfr äv. eng. wink; sannol. besläktat med SVINGA, v.
2 (se
Bjorvand o. Lindeman Arveord 1311 ff. (2007)); trol. till den rot med bet.: vara böjd l. krökt, böja sig, som äv. föreligger i t. ex. lit. vingùs, krökt. — Jfr SPELEVINK, sbst.1, VANKA, v.1, VINK, sbst.1, VINKEL, VINSCH sv. dial. hvinka; sannol. till VINA, v.2 References: 1 2
2. From Old Swedish vinka, from Middle Low German winken, from Proto-Germanic *winkōną.
Verbs referencing "vinka"
Finnish with old forms vinkata.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.