In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | vanka |
| Present | vankar |
| Past | vankade |
| Imperative | vanka |
| Supine | vankat |
Verbs conjugated like 'vanka'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'vanka'
banka,
hanka,
ranka,
svanka,
tanka,
vaka,
valka,
vankas,
vanna,
vaska,
Translations
wander, to move without purpose or destination
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
där farbror polisen med händer på ryggen sakta vankar gatan fram och lyfter på hatten åt medborgarna. (where the old constable with his hands at his back slowly strolls along the street and tips his hat at the gentry.)
-
han vankar av och an. (he strolls to and fro)
-
Onsdag går jag ut och vankar. Torsdag sitter jag i tankar. (On Wednesday I go for a stroll. On Thursday I sit in thoughts. (nursery rhyme, song lyrics))
-
Det vankas vickning fram på småtimmarna. (We're expecting some light food in the wee hours.)
-
När det vankades Bernadotte-jubileum var det varken kungen eller drottningen som stod i centrum. (When the Bernadotte jubilee was forthcoming, neither the King nor the Queen were the centre of attention.)
Additional Information
Etymology
1. fsv. vanka; jfr d., nor.
vanke; av mlt. wanken, vackla, vika undan, av fsax. wankon, motsv. fvn. vakka, fht. wankōn (t. wanken); i avljudsförh. till VINKA. — Jfr BEVANKELSE, VANK, VANKAS, VANKEL References:
1 2
2. From Old Swedish vanka, probably borrowed from Middle Low German wanken, from Old Saxon wankon, from Proto-West Germanic *wankōn, from Proto-Germanic *wankōną, cognate with Danish vanke and Old Norse vakka. See: Proto-Germanic '
*wankōną', Danish '
vanke'.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.