vanka – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of vanka

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivevanka
Presentvankar
Pastvankade
Imperativevanka
Supinevankat

Translations

  • wander, to move without purpose or destination
  • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    • där farbror polisen med händer på ryggen sakta vankar gatan fram och lyfter på hatten åt medborgarna. (where the old constable with his hands at his back slowly strolls along the street and tips his hat at the gentry.)
    • han vankar av och an. (he strolls to and fro)
    • Onsdag går jag ut och vankar. Torsdag sitter jag i tankar. (On Wednesday I go for a stroll. On Thursday I sit in thoughts. (nursery rhyme, song lyrics))
    • Det vankas vickning fram på småtimmarna. (We're expecting some light food in the wee hours.)
    • När det vankades Bernadotte-jubileum var det varken kungen eller drottningen som stod i centrum. (When the Bernadotte jubilee was forthcoming, neither the King nor the Queen were the centre of attention.)

    Additional Information

    Etymology

    1. fsv. vanka; jfr d., nor. vanke; av mlt. wanken, vackla, vika undan, av fsax. wankon, motsv. fvn. vakka, fht. wankōn (t. wanken); i avljudsförh. till VINKA. — Jfr BEVANKELSE, VANK, VANKAS, VANKEL References: 1 2
    2. From Old Swedish vanka, probably borrowed from Middle Low German wanken, from Old Saxon wankon, from Proto-West Germanic *wankōn, from Proto-Germanic *wankōną, cognate with Danish vanke and Old Norse vakka. See: Proto-Germanic '*wankōną', Danish 'vanke'.

    Cognates

    See the 2 cognates of vanka

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: vankande

    Indicative

    Present

    jagvankar
    duvankar
    han;honvankar
    vivanka
    nivanka
    devanka

    Perfect

    jaghar vankat
    duhar vankat
    han;honhar vankat
    viha vankat
    niha vankat
    deha vankat

    Past

    jagvankade
    duvankade
    han;honvankade
    vivankade
    nivankade
    devankade

    Pluperfect

    jaghade vankat
    duhade vankat
    han;honhade vankat
    vihade vankat
    nihade vankat
    dehade vankat

    Future

    jagskulle vanka
    duskulle vanka
    han;honskulle vanka
    viskola vanka
    niskola vanka
    deskola vanka

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) vankat
    duskulle ha(va) vankat
    han;honskulle ha(va) vankat
    viskola ha(va) vankat
    niskola ha(va) vankat
    deskola ha(va) vankat

    Conjunctive

    Present

    jagmå vanka
    dumå vanka
    han;honmå vanka
    vimå vanka
    nimå vanka
    demå vanka

    Perfect

    jagmå ha(va) vankat
    dumå ha(va) vankat
    han;honmå ha(va) vankat
    vimå ha(va) vankat
    nimå ha(va) vankat
    demå ha(va) vankat

    Past

    jagskulle vanka
    duskulle vanka
    han;honskulle vanka
    viskulle vanka
    niskulle vanka
    deskulle vanka

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) vankat
    duskulle ha(va) vankat
    han;honskulle ha(va) vankat
    viskulle ha(va) vankat
    niskulle ha(va) vankat
    deskulle ha(va) vankat

    Conditional

    Present

    jagskulle vanka
    duskulle vanka
    han;honskulle vanka
    viskulle vanka
    niskulle vanka
    deskulle vanka

    Perfect

    jagskulle ha(va) vankat
    duskulle ha(va) vankat
    han;honskulle ha(va) vankat
    viskulle ha(va) vankat
    niskulle ha(va) vankat
    deskulle ha(va) vankat

    Imperative

    duvanka
    viLåt oss vanka
    nivanka

    Swedish Dialects of Finland