Etymology
1. fsv. svälla, st. v., sv. dial. svälla, st. o. sv. v.; motsv. d. svelle, svælle, svelge, st. v., fvn. svella, nor. dial. svella, st. v., fsax. swellan (mlt. swellen, lt. swellen, st. v.), mnl. swellen, st. o. sv. v. (nl. zwellen, st. v.), fht. swellan, st. v. (mht. swellen, st. o. sv. v., t.
schwellen, st. o. sv. v.), feng.
swellan (meng. swellen, st. v., eng. swell, med oregelbunden böjning); av ovisst ursprung, möjl. dock till den rot som äv. föreligger i lat. insolescere, tilltaga, förhäva sig, insolens (jfr INSOLENT), o. i ir. sult, fetma, fyllighet, tillfredsställelse, glädje, förströelse; den svaga böjningen har sannol. delvis sitt ursprung i ett germ. motsv. verb med kausativ innebörd (jfr got. uf-swalleins, uppblåsthet, högmod); kvarstående
v i former ss. ipf. pl.
svullo, sup.
svullit, p. pf.
svullen beror på påverkan från former ss. pr.
sväller. — Jfr SVALL, sbst., SVALLA, v., SVULLEN, SVULST, SVÄLL, sbst.
1—3, SVÄLLA, sbst.
1—2, SYLL References:
1
2. From Old Swedish svælla, from Old Norse svella, from Proto-Germanic *swellaną. Compare Icelandic svella, English swell, Low German swellen, Dutch zwellen, German schwellen. Doublet of svalla and svullna. See: Proto-Germanic '
*swellaną', Icelandic '
svella', English '
swell', Low Saxon 'swellen', Dutch '
zwellen', German, old spelling '
schwellen'.
Verbs referencing "svälla"
English
swell, German, old spelling
schwellen, Icelandic
svella, Luxembourgish
schwëllen.