Etymology
1. fsv. stalla i ssgn in-stalla, sätta (häst) i stall; jfr fd. stollæ (d. stalde), mlt. stallen, t. stallen, eng. stall; avledn. av STALL, sbst.
2 (i bet. 6). — Jfr STALLA, v.
2—3
2. jfr d. stalle, nor. dial. stalla, mlt. stallen, mnl. stallen, nl. stallen, t. stallen; möjl. etymologiskt identiskt med det verb som föreligger i ä. t. stallen, bli stående, stanna, eng. dial. stall, bli stående, eng. stall, stoppa o. d. (se STALLA, v.
3) (o. varav fvn. stallra, bli stående, stanna, är avlett), avledn. av STALL, sbst.
2 (i den i bl. a. t. o. eng. belagda bet.: (stilla)stående); jfr STALLA, v.
1. — Jfr STALL, sbst.
1, STALLA, v.
3
3. liksom d. stalle o. nor. stålle av eng. stall, (få att) stoppa l. upphöra att fungera, stalla (se STALLA, v.
2). — Jfr STALL, sbst.
4
4. sannol. utlöst ur det ä. belagda o. likbetydande BESTALLA References:
1 2 3 4
5. From Old Swedish stalder, from Old Norse stallr, from Proto-Germanic *stallaz.