Etymology
1. fsv. stilla; jfr fd. stillæ (i bet. 1
; d. stille), fvn. stilla (nor. dial. stilla), mlt. stillen (lt. stillen), mnl. stillen (nl. stillen), fht. stillen (mht., t.
stillen), feng.
stillan (eng. still); till STILLA, adj. o. adv. — Jfr STILLA, sbst.
3, STILLA, v.
2—3, -STILLA, STILLNA sv. dial. (Finl.) stilla, inställa (i uttr. stilla kvarnen, ställa i ordning kvarnen), motsv. fvn. stilla, ordna, inställa (nyisl. stilla, stämma (instrument)); möjl. av mlt. stellen (l. fornsax. stellian; se STÄLLA), sannol. med anslutning till STILLA, v.
1; i bet. 2—5 sannol. (delvis) av d.
stille, ställa (bl. a. i uttr. stille til freds). — Jfr STILLRA sv. slang stilla; av sv. zigenarspr. stilla, motsv. nor. zigenarspr. stilla, stila, fin. zigenarspr. stilla, stjäla, gripa, arrestera, dan. zigenarspr. stildo, arresterad, av zigenarspr. stilavan, gripa, arrestera, av ovisst urspr.; i de nord. spr. har ordet associerats med STILLA, adj. o. adv., o. STILLA, v.
1 — Jfr STILLO, sbst. References:
1 2 3
2. From Old Swedish stilla, from Old Norse stilla, borrowed from Middle Low German stillen, from Old Saxon *stillian, from Proto-West Germanic *stillijan. See: Old Swedish '
stilla'.