In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | skrapa |
| Present | skrapar |
| Past | skrapade |
| Imperative | skrapa |
| Supine | skrapat |
Verbs conjugated like 'skrapa'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'skrapa'
skapa,
skraka,
skrala,
skräpa,
skrapas,
avskrapa,
kapa,
knapa,
kraba,
kraga,
Translations
squeegee, to use a squeegee
Sample Sentences
-
En annan brukar väl skrapa av sig det värsta till jul och midsommar, men det gav han faen i!
-
Det gällde att reparera halva byggnaden, ty natten förut hade en räv varit och skrapat sönder myrornas stolta palatser.
Additional Information
skrapa skrapar skrapade skrapat skrapa(!) verb
ta bort ojämnheter (med ett vasst föremål); skava, riva (även oavsiktligt "(råka) riva upp
huden")
[A skrapar x]
Engelsk översättning
scrape; graze; scratch
Exempel
skrapa båten---scrape (barnacles, etc., off) the
bottom of a boat
han föll och skrapade upp knäna---he fell and grazed his knees
Stående uttryck
skrapa ihop ("(mödosamt) samla in")---rake
together ("(laboriously) accumulate")
Etymology
1. fsv. skrapa; jfr fd. skrabæ, skrapa (d. skrabe), nor.
skrape, fvn. skrapa (nor. dial. skrapa), mlt. schrapen, mht. schraffen, rista, koppa; besläktat med mht. schrepfen, schröpfen (t. schröpfen), rista, koppa, o. i avljudsförh. till mht. schreffen, skrapa, feng. screpan, skrapa, samt möjl. rotbesläktat med feng. sceorpan (se SKARP, adj.); jfr äv. eng. scrape, skrapa (sannol. lån från nord. språk). — Jfr SKRAPA, sbst., SKRAPEL, SKRÄP, sbst.
1 References:
1
2. From Old Swedish skrapa, from Old Norse skrapa, from Proto-Germanic *skrapōną, *skrepaną, from Proto-Indo-European *skreb-, *skrep-. See: Proto-Germanic '
*skrapōną'.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.