In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | skifta |
| Present | skiftar |
| Past | skiftade |
| Imperative | skifta |
| Supine | skiftat |
Verbs conjugated like 'skifta'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'skifta'
skafta,
skäfta,
skikta,
skita,
skrifta,
stifta,
gifta,
inskifta,
käfta,
kista,
Translations
adjourn, to move from one place to another
shift, to change, swap
shift, to move from one place to another
shift, to change position
Sample Sentences
-
Hennes humör skiftade med vädret (Her mood shifted with the weather)
-
en bild på en nebulosa i skiftande färger (a picture of a nebula in shifting colors)
-
Kameleonter kan skifta färg (Chameleons can change color)
-
skifta tempo under loppet (change the pace during the race)
-
Restaurangen har skiftat ägare många gånger (The restaurant has changed hands many times)
-
En del sjukhus har infört det nya systemet, med skiftande resultat (Some hospitals have adopted the new system, with varying results)
-
Vädret har skiftat mycket den här sommaren (The weather has varied a lot this summer (Could also be interpreted as "changed," with no difference in meaning))
Additional Information
skifta byta, växla; byta ut mot
[A skiftar x]
Engelsk översättning
change; shift; exchange for
Exempel
skifta humör---have a change of mood
Svenskt uppslagsord
skiftar
skiftade skiftat skifta(!) verb
variera
[x skiftar]
Engelsk översättning
change, alter
Exempel
uppgifterna om olyckan skiftar---the details of the accident vary
personer med skiftande
bakgrund---persons of varying background
Etymology
1. fsv. skipta; jfr fd. skiftæ (d. skifte), fvn. skipta, nor.
skifte, mlt. schiften, schichten (lt. schiften), mnl. o. holl. schiften, feng. sciftan (eng. shift); samhörigt med (möjl. avledn. av) SKIFT, sbst.
1, o. ytterst till den stam som föreligger i SKIPA; ordet är i sv. i vissa anv. till bet. påverkat av mlt. schiften, schichten, lt. schiften, t.
schichten. — Jfr SKIFT, sbst.
1—2, SKIFTE, SKIKT, SKIKTA
2. av lt. l. t.
schiften, göra en sned avfasning (i trä l. läder), förbinda klenare trä med grövre gm spikning m. m., sannol. etymologiskt identiskt med t.
schiften, skafta, av mht. schiften, skafta, sidoform till scheften (se SKÄFTA). — Jfr SKIFTING, sbst.
3 References:
1 2
3. From Old Swedish skipta. See: Old Swedish '
skipta'.
Verbs referencing "skifta"
English
shift, Finnish with old forms
kihdata.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.