Etymology
1. sv. dial. rackla, hafsa, vara ostadig, vanka, ramla, krångla m. m., motsv. nor. dial. rakla, vara ostadig, arbeta slarvigt, gå sakta o. mödosamt; möjl. identiskt med RACKLA, v.
2; möjl. dock samhörigt med RAK, adj. (med avs. på betydelsesammanhangen jfr i så fall RANK). — Jfr RACKEL, sbst.
1, RACKLIG, adj.
1 sv. dial. rackla, rackla kring, motsv. nor. dial. rakla; till RACKA, v.
3 sv. dial. rackla, rockla, harkla sig, hosta, grymta, om tupp av skogsfågel: spela på visst sätt; möjl. av dubbelt urspr.; jfr dels HARKLA, v.
2 o. RACKEL, sbst.
2 (med sidoformen
råkel), dels sv. dial. ruckla, om orrtupp: spela, kuttra, nor. dial. rukla, avge ett grymtande l. snarkande ljud (möjl. samhörigt med got. hrūkjan, gala). — Jfr RACKEL, sbst.
3, RACKELHANE, RACKLIG, adj.
2
2. rommani o. slang rakla, rakra, samhörigt med zigenarspr. rakkerāva (Tyskl.), rakkava (Finl.), v(r)akerava (Grekl.), vak(h)erel (Ung.), rakir (Pol.), roker (Engl.), prata References:
1 2 3 4