krackla – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of krackla

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivekrackla
Presentkracklar
Pastkracklade
Imperativekrackla
Supinekracklat
This verb is either archaic or dialectal. The verb conjugation chart shows how the verb is conjugated following the conjugation rules of today's Swedish; the verb forms shown below may never have existed as such.

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

Additional Information

Etymology

sv. dial. krackla, hosta o. spotta, harkla sig; avledn. till sv. dial. kraka (se KRACKARE) sv. dial. krackla, bråka, krångla; sannol. urspr. samma ord som KRACKLA, v.1 References: 1 2

Cognates

-

Swedish AD ~1900

Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

Gerund: kracklande

Indicative

Present

jagkracklar
dukracklar
han;honkracklar
vikrackla
nikrackla
dekrackla

Perfect

jaghar kracklat
duhar kracklat
han;honhar kracklat
viha kracklat
niha kracklat
deha kracklat

Past

jagkracklade
dukracklade
han;honkracklade
vikracklade
nikracklade
dekracklade

Pluperfect

jaghade kracklat
duhade kracklat
han;honhade kracklat
vihade kracklat
nihade kracklat
dehade kracklat

Future

jagskulle krackla
duskulle krackla
han;honskulle krackla
viskola krackla
niskola krackla
deskola krackla

Future Perfect

jagskulle ha(va) kracklat
duskulle ha(va) kracklat
han;honskulle ha(va) kracklat
viskola ha(va) kracklat
niskola ha(va) kracklat
deskola ha(va) kracklat

Conjunctive

Present

jagmå krackla
dumå krackla
han;honmå krackla
vimå krackla
nimå krackla
demå krackla

Perfect

jagmå ha(va) kracklat
dumå ha(va) kracklat
han;honmå ha(va) kracklat
vimå ha(va) kracklat
nimå ha(va) kracklat
demå ha(va) kracklat

Past

jagskulle krackla
duskulle krackla
han;honskulle krackla
viskulle krackla
niskulle krackla
deskulle krackla

Pluperfect

jagskulle ha(va) kracklat
duskulle ha(va) kracklat
han;honskulle ha(va) kracklat
viskulle ha(va) kracklat
niskulle ha(va) kracklat
deskulle ha(va) kracklat

Conditional

Present

jagskulle krackla
duskulle krackla
han;honskulle krackla
viskulle krackla
niskulle krackla
deskulle krackla

Perfect

jagskulle ha(va) kracklat
duskulle ha(va) kracklat
han;honskulle ha(va) kracklat
viskulle ha(va) kracklat
niskulle ha(va) kracklat
deskulle ha(va) kracklat

Imperative

dukrackla
viLåt oss krackla
nikrackla

Swedish Dialects of Finland

Examples in Swedish Dialects in Finland

krackla (v.I)
krakkḷa (Åland, Korpo ÅB, Finby ÅB), kra:kḷa (Eckerö ÅL, Sottunga ÅL), krakkäḷ (Kumlinge ÅL), krahkḷa (Kumlinge ÅL, Hitis ÅB), kratjäḷ (Korpo ÅB), krakäḷ (Korpo ÅB, Nagu ÅB, Finby ÅB), krakḷa (Pargas ÅB), krakla (Kimito ÅB, Tenala NL, Pojo NL, Snappertuna NL, Karis NL, Ingå NL, Sjundeå NL, Sibbo NL), krakⱸl (Tenala NL, Strömfors NL), krakkla (Ingå NL, Sjundeå NL, Sibbo NL, Borgå NL)
.
Examples
  • kḷokkan krakkḷar mⱸ ⱸnss (:ideligen) o vill int gå: (Vårdö ÅL)
  • hⱸ krakkḷar o gå:r ⱸnʼ da:g om sⱸndär (Brändö ÅL, Föglö ÅL)
  • vi krakkḷar på: so gott vi kann (Vårdö ÅL)
  • ja hadd mɷ:ran mä-mmä ⱺ krakkḷa oppå: (Kumlinge ÅL)
  • han krakḷar å kö:r (Pargas ÅB)
  • no kraklar de i vä:g (:reder sig, knallar o. går) (Snappertuna NL)
  • krakkḷa opp ⱸnn jäṣṣgⱺ:ḷ (Geta ÅL)
  • nɷ börjar dom vⱸl krakⱸl opp e:tt o annat dä:r (Tenala NL)
  • ja hadd så jämt jöra me te si: ett än int gåbbn sku krakäḷ se på vatne (:drumla i sjön) (Korpo ÅB)
  • inʼt kanʼ än (:kon) bör krakkäḷ hännan i gammⱺḷ ṣtɷ:r ṣṭⱸinan (Kumlinge ÅL, Ingå NL)
  • he si:r mest åt (:nästan) u:t såm åm ja sku mått krakäḷ me ensam jönöm tesun vä:rdn (Korpo ÅB)
  • ti: ⱸ så stⱸinot at hⱸ e bara ti krakⱸl sⱸ framm (Strömfors NL)
  • domm krakkḷa mⱸ e:ns (:jämt) mⱸ varann, dom va aldri sams (Jomala ÅL)
  • hur ḍu krakkḷar mä mɷnʼnʼinʼ (:är trätlysten) (Kumlinge ÅL)