knarra – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of knarra

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveknarra
Presentknarrar
Pastknarrade
Imperativeknarra
Supineknarrat

Translations

  • creak, to make a prolonged sharp grating or squeaking sound

    • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    Additional Information

    Etymology

    fsv. knarra, motsv. d. knarre, mht., t. knarren; av ljudhärmande ursprung. — Jfr GNARRA, KNARKA References: 1

    Cognates

    -

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: knarrande

    Indicative

    Present

    jagknarrar
    duknarrar
    han;honknarrar
    viknarra
    niknarra
    deknarra

    Perfect

    jaghar knarrat
    duhar knarrat
    han;honhar knarrat
    viha knarrat
    niha knarrat
    deha knarrat

    Past

    jagknarrade
    duknarrade
    han;honknarrade
    viknarrade
    niknarrade
    deknarrade

    Pluperfect

    jaghade knarrat
    duhade knarrat
    han;honhade knarrat
    vihade knarrat
    nihade knarrat
    dehade knarrat

    Future

    jagskulle knarra
    duskulle knarra
    han;honskulle knarra
    viskola knarra
    niskola knarra
    deskola knarra

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) knarrat
    duskulle ha(va) knarrat
    han;honskulle ha(va) knarrat
    viskola ha(va) knarrat
    niskola ha(va) knarrat
    deskola ha(va) knarrat

    Conjunctive

    Present

    jagmå knarra
    dumå knarra
    han;honmå knarra
    vimå knarra
    nimå knarra
    demå knarra

    Perfect

    jagmå ha(va) knarrat
    dumå ha(va) knarrat
    han;honmå ha(va) knarrat
    vimå ha(va) knarrat
    nimå ha(va) knarrat
    demå ha(va) knarrat

    Past

    jagskulle knarra
    duskulle knarra
    han;honskulle knarra
    viskulle knarra
    niskulle knarra
    deskulle knarra

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) knarrat
    duskulle ha(va) knarrat
    han;honskulle ha(va) knarrat
    viskulle ha(va) knarrat
    niskulle ha(va) knarrat
    deskulle ha(va) knarrat

    Conditional

    Present

    jagskulle knarra
    duskulle knarra
    han;honskulle knarra
    viskulle knarra
    niskulle knarra
    deskulle knarra

    Perfect

    jagskulle ha(va) knarrat
    duskulle ha(va) knarrat
    han;honskulle ha(va) knarrat
    viskulle ha(va) knarrat
    niskulle ha(va) knarrat
    deskulle ha(va) knarrat

    Imperative

    duknarra
    viLåt oss knarra
    niknarra

    Swedish Dialects of Finland

    Examples in Swedish Dialects in Finland

    knarra (v.I)
    knara (Karleby ÖB, Nedervetil ÖB, Terjärv ÖB, Esse ÖB, Pedersöre-Purmo ÖB, Munsala ÖB), kŋara (Larsmo ÖB, Esse ÖB, Munsala ÖB), knarr (Vörå ÖB, Björköby ÖB, Replot ÖB, Korsholm ÖB, Pörtom ÖB, Närpes ÖB, Tjöck ÖB, Lappfjärd ÖB, Sideby ÖB, Nagu ÅB, Pyttis NL), knarr(a) (Geta ÅL, Finström ÅL, Jomala ÅL, Vårdö ÅL, Kumlinge ÅL, Kimito ÅB, Dragsfjärd ÅB, Finby ÅB, Tenala NL, Kyrkslätt NL, Helsinge NL, Sibbo NL), knar(a) (Kimito ÅB, Västanfjärd ÅB, Finby ÅB, Liljendal NL)
    .
    Examples
    • skɷ:a di:n knarar, ti ⱸ sⱸ:kⱸrt ɷ:bita:la (Karleby ÖB)
    • dy ha intt vi (:varit) so laŋt hⱸimifrå:n hⱸldä so dy intt a hø:rt to brɷnntrɷ:dɷ ha kŋara (Esse ÖB)
    • ⱸn ne:värbi:t millan su:ḷona i tjäŋŋor at domm sku knarra nä:r inn jekk (Vårdö ÅL)
    • dⱸ knarrar i da: sä:r man do dⱸ ⱸ knarrvⱸdär (Tenala NL)
    • hanʼ ä:tär (hårt bröd) ṣo at ä knarrar i tändrän (Kumlinge ÅL)
    • hon knarra å marra värrigare såm ein pärtkårg (Helsinge NL)