In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | fånga |
| Present | fångar |
| Past | fångade |
| Imperative | fånga |
| Supine | fångat |
Verbs conjugated like 'fånga'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'fånga'
banga,
faga,
fånga,
fänga,
langa,
panga,
aga,
agga,
ana,
anda,
Translations
arrest, to catch the attention of
catch, to capture or snare
catch, to intercept an object in the air etc.
get, to bring to reckoning
seize, grab
trammel, to hamper
Sample Sentences
-
Nej. Fånga dem levande så att vi kan tortera dem tillsammans.
(Quasi)
Additional Information
fånga Engelsk översättning
capture
Stående uttryck
ta till fånga ("ta fast, gripa")---take prisoner, take into captivity
ta sitt förnuft till fånga ("besinna sig")---be sensible,
reasonable
Svenskt uppslagsord
fångar fångade fångat fånga(!) verb
ta fast, gripa
[A fångar B/x]
Engelsk översättning
catch
Exempel
fånga en fisk---catch a fish
Stående
uttryck
fånga i flykten ("göra (något) påpassligt, passa på vid rätt tillfälle")---catch at the right moment
vi vill fånga upp ("komma åt") de ungdomar som använder droger---we want to get hold of young drug-users
Etymology
1. fsv. fanga, fonga; jfr d.
fange, isl. fanga; av mnt. vangen (t. fangen), till germ. fang-, grammatisk växelform till fanh- (se FÅ, v.). Bet.
II utgår från FÅ, v. Jfr FÅNGE, FÅNGEN, FÄNGE, FÄNGELSE References:
1
2. From Old Norse fanga, influenced by (or partially borrowed from) Middle Low German vangene, all from Proto-Germanic *fanhaną (“to capture”).
3. Doublet of få (“receive”) and fång (“acquisition”). See: Proto-Germanic '
*fanhaną'.
Verbs referencing "fånga"
Finnish with old forms
vongata.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.