Etymology
1. runsv. vega, föra (ngnstans), fsv. vägha; motsv. fd. veg(j)e (d. veje), fvn., nor. nn., nyisl.
vega, got. ga-wigan, sätta i rörelse, fsax.
wegan (mlt., lt. wegen), mnl., nl.
wegen, fht. wegan (mht. wegen, t.
wägen, tr., wiegen, intr.), feng.
wegan (eng. weigh); till den rot som äv. föreligger i bl. a. lat. vehere, föra, forsla, sanskr. váhati, för, far, lit. vèžti, föra, fara, fkyrkoslav. vesti, fara, o. (med annat avljudsstadium) i gr. ὀχέω, bär. — Jfr BEVÄGA, v.
1, GEVÅGEN, UPPVIGLA, VAGEL, sbst.
1, VAGGA, v., VEHIKEL, VELOCIPED, VEXERA, VIKT, VÅG, sbst.
3, 4, VÄG, sbst., VÄJA, v. runsv. vega, fsv. vägha; jfr d.
veje, fvn. vega, viga, got.
weihan, fht. -wehan (i ssgn ubarwehan, segra, mht. wehen), feng.
gewegan; till den rot som äv. föreligger i bl. a. lat. vincere, segra, fkyrkoslav. věkъ, livstid, evighet, lit. veĩkti, göra, utföra, arbeta, viẽkas, (livs)kraft, liv, kymr. gŵyth, strid. — Jfr VIG, sbst., adj., VÄGRA References:
1 2
2. From Old Swedish vægha, from Old Norse vega (compare Icelandic vega), from Proto-Germanic *weganą, from Proto-Indo-European *weǵʰ-. See: Old Swedish '
vægha', Icelandic '
vega', Proto-Germanic '
*weganą'.
Verbs referencing "väga"
German, old spelling
wägen, Old English
wegan.