ställa – Swedish verb conjugation

All Forms

Infinitive	ställa
Present	ställer
Past	ställde
Imperative	ställ
Supine	ställt

Translations

ask, request an answer

stand, to place in an upright or standing position

pop, to place something somewhere

put, to place something somewhere

put, athletics: to throw an iron ball

set, to put something down

set, to adjust

place, to put in a specific location

Synonyms & Antonyms

Synonyms

ordna

styra, arrangera

placera

sätta, lägga

rikta

syfta, måtta

Sample Sentences

Additional Information

Etymology

1. fsv. ställa; liksom fd. stellæ, stillæ (dan. stille), nor. stelle av mlt. stellen, av fsax. stellian, motsv. mnl., nl. stellen, fht. stellen (mht., t. stellen), feng. stellan; till STALL, sbst.2 (i bet.: ställning, plats att stå på). — Jfr ANSTÄLLA, AVSTÄLLA, BESTÄLLA, BLOTTSTÄLLA, EPISTEL, FRAMSTÄLLA, FÖRESTÄLLA, FÖRSTÄLLA, GESTALT, HEMSTÄLLA, HINTERSTÄLLIG, INSTÄLLA, SAMMANSTÄLLA, STILLA, v.2, STÄLL, sbst.1, STÄLLA, v.2, STÄLLE, sbst.1, o. VERKSTÄLLA
2. till STÄLLE, sbst.2 (med anslutning till STÄLLA, v.1 (i bet. I 8, 17)) References: 1 2
3. From Old Swedish stælla, from Middle Low German stellen (“to position, place upright”), from Old Saxon stellian, from Proto-West Germanic *stalljan. See: Old Saxon 'stellian'.

Verbs referencing "ställa"

Finnish with old forms tällätä.

Cognates

-

Gerund: ställande

Indicative

Conjunctive

Conditional

Imperative

du	ställ
vi	Låt oss ställa
ni	ställ