In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | spruta |
| Present | sprutar |
| Past | sprutade |
| Imperative | spruta |
| Supine | sprutat |
Verbs conjugated like 'spruta'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'spruta'
pruta,
spreta,
sprita,
spröta,
sprutta,
bespruta,
pluta,
prata,
prusta,
prutta,
Translations
jet, to spray with liquid, to gush, to spurt
jizz, slang: sperm
Sample Sentences
-
Jag skulle vilja gå ut och hjälpa varje blad på min kastanj att resa sig, spruta ut sig självt fullt av livskraft och leva fullt och vackert.
-
Och sprickorna i blåisen sprutade vattnet i kaskader.
-
Die Weltmaschine , där remmarna gå och hjulen snurra och det sprutar blå eld ur tungor och hjärtan och stenar och blad och själar.
-
Det rullade våldsamt och kom med gröna sjöar från sydost, och solen sprutade eld över det hela, så det blev ultramarin med purpurränder i.
Additional Information
Etymology
1. sv. dial. spruta (ipf. -ade l. spröt); jfr d. sprude, nor. dial. spruta (ipf. -te l. spraut), fsax. sprūtan (i ssgn ūtsprūtan, spira), mlt. sprūten (ipf. -ede, p. pf. (ge)sprūtet l. (ge)sproten), spira, alstra (lt. spruten), mnl. sprūten, spira, spruta (nl. spruiten), ffris. sprūta, spira, mht. sprūzen, spira, feng. sprūtan, spira (eng. sprout); i avljudsförh. till SPRÅTE o. SPRÖT; till den ieur. rot som äv. föreligger i lit. spriáusti, tränga in; i bet. 1 är ordet i sv. sannol. att fatta ss. lån från lt. l. nl. — Jfr SPRITSA, v., SPROSSLA, SPROTT, SPRUT, sbst.
2—3, SPRUT-, SPRUTA, sbst.
1—2, SPRÖD, SPURT References:
1
2. From Old Norse sprúta, from Proto-Germanic *spreutaną. See: Proto-Germanic '
*spreutaną'.
Verbs referencing "spruta"
English
spout, Finnish with old forms
spruitata.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.