In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | slira |
| Present | slirar |
| Past | slirade |
| Imperative | slira |
| Supine | slirat |
Verbs conjugated like 'slira'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'slira'
blira,
glira,
klira,
lira,
plira,
sira,
skira,
slida,
slipa,
slita,
Translations
skid, to slide in an uncontrolled manner
slide, to pass along smoothly
Sample Sentences
-
Jag försökte bromsa, men däcken slirade (I tried to brake, but the tires were slipping)
-
Bilen slirade på stället och kom ingenvart (The car spun its wheels in place and got nowhere)
-
Han slirade på sanningen (He stretched the truth)
Additional Information
slira glida utan att få fäste på körbanan (om bilhjul)
[x slirar]
Engelsk översättning
skid
Exempel
bilen slirade på den våta vägbanan---the car skidded on the wet road
Etymology
1. sv. dial. slira, slingra sig (fram), slingra sig undan; jfr d. slire (i bet. 1), nor. dial. slidra, slira (i bet. 1), mlt. slīren, gå hasande, lt. sliddern, sliren (i bet. 1), mnl. slideren, nl.
slieren (båda i bet. 1), feng. slidrian (i bet. 1); i avljudsförh. till mnl. sliden, glida (se SLIDA, v.
2); ordet är i bet. 2 upptaget från sv. dial. o. sannol. inhemskt (jfr äv. sv. dial. (Finl.) sliddra, slänga hit o. dit, o. SLIDDER, SLIDDRIG), i bet. 1 sannol. (liksom d. slire) väsentligen lånat (i sht ss. sjöterm) från lt. l. nl. — Jfr SLIR, SLIRAK References:
1
2. Likely borrowed from Middle Low German slīren, at least as a naval term. Compare origin of English slide, slither, Middle English slideren. See: English '
slide', Middle English '
slideren'.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.