In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | rusta |
| Present | rustar |
| Past | rustade |
| Imperative | rusta |
| Supine | rustat |
Verbs conjugated like 'rusta'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'rusta'
dusta,
frusta,
kusta,
musta,
prusta,
pusta,
rasta,
resta,
rista,
rosta,
Translations
arm, to supply with armour or weapons
Sample Sentences
-
vi har rustat oss för både regn och solsken (we are equipped for both rain and sunshine)
-
jag har inte råd att rusta badrummet (I can't afford to renovate my bathroom)
Additional Information
rusta förse med utrustning eller vapen
[A rustar (till x)]
Engelsk översättning
equip, arm
Exempel
rusta till krig---prepare (arm) for war
Sammansättningar/avledningar
rustning
-en---armament, armour
Svenskt uppslagsord
rustar rustade rustat rusta(!) verb
göra i ordning
[A rustar (upp) x]
Engelsk översättning
fit out, put in order
Exempel
rusta upp
huset---put the house in (good) order
Etymology
1. jfr fd. røstæ (d. ruste); av mlt. rusten, bereda, rusta (lt. rüsten), motsv. holl.
rusten, rusta, fht. (h)rusten, rusta, smycka (t. rüsten), feng.
hyrstan, hrystan, utrusta, smycka, överdraga; till RUST, sbst.
2 — Jfr BERUSTAD, GERUSTAD, RUST-, RUSTAD, RUSTERA, v.
2, RUSTIG, adj.
2 m. fl. sv. dial. rusta (
Hof DialVg. 238 (1772)); av mlt. rusten, rosten, vila, till ruste, roste, vila, rast; i avljudsförh. till RAST, sbst.1 — Jfr RUST, sbst.3, RUSTA, v.3, RÖST, utbyggnad på fartyg
2. jfr fr. roster, rouster, surra (möjl. av germ. urspr.); möjl. etymologiskt identiskt med RUSTA, v.2 sv. dial. rusta, stoja, leka, leva överdådigt; jfr nor. dial. rusta, stoja, eng. dial. roust, stoja; möjl. till RUSA, v.1 — Jfr RUSTIBUS, RUSTIG, adj.3 References: 1 2 3 4
3. Cognate with German rüsten, from Proto-West Germanic *hrustijan. Related to rustning (“armour”). See: German, old spelling 'rüsten'.
Verbs referencing "rusta"
Finnish with old forms rustata.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.