Etymology
1. fsv. klyva, st. v., motsv. isl. kliúfa, st. v., fsax. klioƀan, mnt. klūven, sv. v., äv.: utfundera, holl.
kluiven, st. v., plocka, gnaga, fht. klioban, ä. t.
klieben, st. v., feng. cléofan, eng. cleave, urspr. st. v.; samhörigt med gr. γλύφειν, inrista (jfr GLYPTIK, HIEROGLYFISK). Formerna
klöver,
klövde,
klövt,
klövd torde urspr. härstamma från sydsv. dial. klövja, klöva, av fsv.
klyfia, klyva, dela (jfr fd. clyuiæ, d. kløve, isl. klyfia), ett svagt sidoverb till KLYVA, v.
2 — Jfr KLOVE, KLYFT(A), KLYKA, KLYNNA, KLYSNA m. fl. References:
1 2
2. From Old Swedish klȳva, from Old Norse kljúfa, from Proto-Germanic *kleubaną (“to cleave, split”), from Proto-Indo-European *glewbʰ-. See: Old Swedish '
klyva', Proto-Germanic '
*kleubaną'.
Verbs referencing "klyva"
English
cleave, Norwegian
kløve, Norwegian
kløyve.