Etymology
1. sbst. (för lin o. hampa), 1638,
2. Lex. Linc. 1640, jämte da. hegle från
3. mlty. hekele, motsv. mhty. hachel, ty.
4. hechel, meng. hekele, hechele (eng. heckle,
5. hackle, hatchel), av germ. *hakilo- o.
6. *hakulo-; väl besl. med fhty. hecchen,
7. stinga, ty. hecht (se
gädda), jfr
hake;
8. alltså efter häcklans vassa spetsar. -
9. Häckla, vb, även i bildl. betyd. (t. ex.
10. Spegel Gl. 1712), fsv. hækla Cod. Ups.
11. G 20 = da. hegle, mlty. hekelen, ty.
12. hecheln, likaledes i överförd an v. Jfr
13. till den överförda anv.: ä. nsv. draga
14. genom häcklan 1600-t. ävensom under
15. ramponera. - De nord. språken sakna
16. alltså ett inhemskt uttryck för denna
17. procedur; dock ha linhäcklor hittats i
18. norska gravar från vikingatiden.
19. fsv. häkla (CodUps. C 20 246), liksom d.
hegle av mnt. hekelen, motsv. t.
hecheln, bildat till hechel (se HÄCKLA, sbst.
2)
20. av t.
häkeln, fatta l. gripa med hake (hakar) l. krok (krokar), virka, bildat till mht. hækel, avledn. av stammen i mht., t.
haken (se HAKE, sbst.
2). — Jfr HÄCKLA, sbst.
3 References:
1 2