In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | blotta |
| Present | blottar |
| Past | blottade |
| Imperative | blotta |
| Supine | blottat |
Verbs conjugated like 'blotta'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'blotta'
blota,
blottna,
botta,
brotta,
flotta,
klotta,
lotta,
plotta,
slotta,
avblotta,
Translations
flash, to expose one's body briefly in public
Sample Sentences
-
Jag behövde en naken modell, en gubbe, och vände mig till åtskilliga fiskare med hövlig förfrågan, om de ville blotta sina behag för mig.
-
ingen ville blotta sina behag för mig.
Additional Information
blotta blottade blottat blotta(!) verb
göra bar; avslöja
[A blottar x]
Engelsk översättning
uncover, bare; expose
Exempel
hunden morrade och blottade tänderna---the dog growled and bared its teeth
blotta sin okunnighet---expose one's ignorance
Etymology
1. fsv. blotta, liksom d.
blotte sannol. af mnt. bloten, motsv. holl. blooten; jfr BLOTT, adj., samt ä. t. blössen sv. dial. blåtta sig (Värml.,
Ihre Dial.-lex. (1766)), blottä sä (Jämtl., Rietz), ä. d. blotte sig (af blot, adj.); jfr nor. dial. bletta l. bløtte l. plitte l. platte seg; jfr äfv. ä. d. bare sig; ordet synes i sv. dial. vara lånadt från d. öfver Norge sv. dial. blotta up, töa upp (Möller (1807)), blåta (blåtå), uppblöta, töa (Rietz, Vendell); jfr sv. dial. blåte, sumpmark, djup dy, vattenpöl (Linder Allmogem. i S. Möre 33 (1867: Blote), Vendell), nyisl. bloti, tö, töväder. Ordet är liksom BLOTTNA bildadt på svaga afljudsstadiet (germ. blut-) af stammen i BLÖT sv. dial. blotta, förbanna (Närke, Djurklou Ner. folkspr. 15 (1860)), blöttes, knota (Norrl., Ihre Dial.-lex. (1766; under blotas)); jfr förblotta sej, förbanna sig (Skåne, Rietz); jfr ä. d. blotte. Ordet är möjl. en iterativbildning på -t till BLOTA. Se vidare J. Sahlgren i Fr. filol. fören. i Lund 4: 147 (1915) References: 1 2 3 4
2. From Old Swedish blotta, equivalent to blott (“exposed”) + -a. Compare Danish blotte, German Blöße, German entblößen, Dutch ontbloten. See: Danish 'blotte', German, old spelling 'entblößen', Dutch 'ontbloten'.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.