Etymology
1. fsv. sno (snod(d)e, ipf., snot, snött, p. pf. n.), sv. dial. sno, snö; jfr (f)d. sno, fvn. snúa (nor. dial. snu(a)); till den ieur. rot som (med annat avljudsstadium) äv. föreligger i dels fvn. snúðr, vridning, snoning, ögla (se SNUDIG), dels got.
sniwan, feng. snēowan, båda med bet.: ila, samt vidare dels i ry. snovat’, fara hit o. dit, lett. snaujis, ögla, slunga, dels i det ord för ’sena, sträng, band, nerv’ som föreligger i sanskr. snāvan-, tockar. B ṣñaura, o. sannol. äv. i lat. nervus, gr. νεῦρον (se NERV), o. vilken rot möjl. eg. utgör en utvidgning av roten i bl. a. lat. nēre, spinna, o. NÅL; med avs. på formen
snoda jfr
roda (se RO, v.
1); formen
snö representerar sannol. regional (dialektal) särutveckling. — Jfr SCHLEUNIG, SNIMMAN, SNO, v.
2, SNODD, SNOTA sv. dial. sno, blåsa (litet men) kallt, motsv. nor. dial. snoa, blåsa litet, blåsa kallt; sannol. etymologiskt identiskt med nor. dial. sno(a), snusa efter, vädra, sannol. (jfr i sammanhanget mht. snāwen, snouwen, fnysa, pusta m. m.) rotbesläktat med sv. o. nor. dial. snå, blåsa litet, blåsa kallt (i avljudsförh. till nor. dial. snugga, blåsa svagt, o. nor. dial. (med sistnämnda ord sannol. etymologiskt identiskt) snugga, vädra, snusa (se SNUGGA, v.)), möjl. äv. med SNUSA, SNUT, SNUVA, v.
2 References:
1 2
2. From Old Swedish snō, snōa, from Old Norse *snóa, from Proto-Germanic *snōaną (“to wind; twist; braid”), from Proto-Indo-European *sneh₁(i)- (“to twist; turn; wind; braid; plait”). Compare Old Norse snúa (“to turn; twist”), Old High German snuoba (“band; fillet”).