Etymology
1. fsv. ruska, rusa (bullersamt); jfr d.
ruske, susa, rassla, nor. dial. ruska, rassla, föra oväsen, nyisl. ruska, störa; sannol. till samma rot som föreligger i isl. rosi, stormby (jfr RUSK, sbst.
5), o. möjl. äv. i RUSA, v.
1; delvis möjl. dock av mlt. rūschen, larma, brusa, storma fram, motsv. mnl. ruusschen (holl. ruischen), mht. rūschen (t. rauschen) o. möjl. äv. feng. hrȳscan, susa, brusa, knaka (eng. rush; se RUSHA); sannol. ofta anslutet till RUSKA, v.
3 — Jfr RUSSLA, RYSK, adj.
3
2. jfr d.
ruske, ruska, riva av l. bort, nor. dial. ruska, riva (upp), bringa i oordning, nyisl. ruska, bringa i oordning; sannol. till den rot som föreligger i d. ros, avfall, nor. dial. rus, skal, rysja, skala, samt i ROSK, RUSK, sbst.
3 — Jfr RUSK, sbst.
1, RUSKA, sbst.
2, RUSKA, v.
4, RUSSLA, RYSKA, v. sv. dial. ruska; jfr d.
ruske; sannol. etymologiskt identiskt med RUSKA, v.
3; i vissa fall möjl. dock återgivande sv. dial. röska, som i vissa trakter äv. kan vara etymologiskt identiskt med RYSKA, v. sv. dial. ruska; jfr d.
ruske, nor. dial. ruska, smårägna; till RUSK, sbst.
5 References:
1 2 3 4 5