Etymology
1. sv. dial. raska sig, raska på (sig) m. m.; jfr dan. o. nor.
raske sig, raske på m. m.; sannol. avledn. av RASK, adj. (i bet. 1 delvis dock möjl. påvärkat av l. utgående från RASKA, v.
2 IV; jfr i så fall med avs. på den refl. användningen LASKA, v.
2) sv. dial. raska, susa, brusa, söka o. samla ihop, samla hop frukt av (träd), uppsamla vindfällen, rensa, förstöra, slå, basa m. m.; jfr fnor. o. isl. raska, bringa i oordning, förstöra, förgripa sig på m. m., nor. dial. raska, skrapa, rota i skräp o. avfall, rafsa m. m., skamraska, misshandla, nor.
raske, skrapa, samla, rafsa m. m.; jfr äv. t. (dial.) raschen, rassla, klirra, gnaga hörbart, tugga dåligt, skrapa l. rafsa ihop m. m.; möjl. sammanhörande med fsax. raskiton, gnistra, fht. raskezzen, snyfta o. d., gnistra, feng. ræscettan, spraka l. knastra (om eld), gnistra, ræscan, blixtra. — Jfr RASK, sbst.
1—2, RASKERI
2. y. fsv. raska; sannol. utlöst ur FÖRRASKA (y. fsv. forraska), av mlt. vorraschen, motsv. mnl. verrasschen (holl. verrassen), överraska, överrumpla, till RASK, adj. — Jfr ÖVERRASKA References:
1 2 3
Verbs referencing "raska"
English
rash.