In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | runga |
| Present | rungar |
| Past | rungade |
| Imperative | runga |
| Supine | rungat |
Verbs conjugated like 'runga'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'runga'
bunga,
dunga,
gunga,
punga,
ringa,
rugga,
runda,
runka,
tunga,
ånga,
Translations
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
rungande applåder (resounding applause)
-
Resultatet av omröstningen blev ett rungande nej (The result of the vote was a resounding no)
-
Rummet rungade av skratt (The room resounded with laughter)
-
en rungade örfil (a powerful ("resounding") slap over the side of the head (idiomatic))
Additional Information
Etymology
1. jfr dan. o. nor.
runge; sannol. besläktat med (i avljudsförh. till) RINGA, v.
3; jfr äv. RUNKA, v. — Jfr RUNG References:
1
2. From the same root as ringa (“to ring”), which see.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.