In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | rubba |
| Present | rubbar |
| Past | rubbade |
| Imperative | rubba |
| Supine | rubbat |
Verbs conjugated like 'rubba'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'rubba'
dubba,
fubba,
grubba,
krubba,
kubba,
lubba,
nubba,
rabba,
ribba,
rubbla,
Translations
Sample Sentences
-
— Naturligtvis är han rubbad på något sätt, men hans filosofi är ju oklanderlig.
Additional Information
rubba flytta (något tungt) en liten bit (bildligt "störa")
[A rubbar x]
Engelsk översättning
move, disturb
Exempel
stenen går inte att rubba---the stone cannot be moved (budged)
rubba
den fastställda ordningen---disturb (upset) the fixed order of things
Etymology
1. jfr d. (dial.) o. nor. rubbe, skrubba, jämna, skrapa, nyisl. rubba, skrapa, flytta, meng. rubben (eng. rub), jämna, skrapa; sannol. intensivbildning till det verb som föreligger i fsv.
riuva o. isl. rjúfa, riva hål på m. m. (se RÖVA). — Jfr RUBB, sbst.
1—2 References:
1
2. Related to Icelandic rubba (“to scrape”), of uncertain origin, possibly from Old Norse riūfa, rjúfa (“to break open, clear away”). Likely cognate of English rub. See: Icelandic '
rubba', English '
rub'.
Verbs referencing "rubba"
English
rubbish.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.