In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | ränna |
| Present | ränner |
| Past | rände |
| Imperative | ränn |
| Supine | ränt |
Verbs conjugated like 'ränna'
anspänna,
avkänna,
avspänna,
bekänna,
bränna,
brännas,
erkänna,
finbränna,
frikänna,
frånkänna,
förbränna,
godkänna,
igenkänna,
inkänna,
innebrännas,
kringränna,
känna,
kännas,
minna,
minnas, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'ränna'
bränna,
känna,
rägna,
räkna,
rämna,
rända,
ränta,
rätna,
rinna,
ägna,
Translations
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
ränna omkring (run around)
-
ränna (runt) på stan och leta presenter (run around town looking for presents)
-
ränna på krogen (go to the pub all the time [disapprovingly])
-
ränna efter kjoltyg (chase after skirts (women))
-
Låt inte ungarna ränna på stan (Don't let your kids run around town)
-
ungdomar som är ute och ränner på nätterna (kids [youth] who are out running around at night)
-
Bonden kom rännandes och spottade och svor (The farmer came running, spitting and swearing)
-
Han rände spjutet i fiendens rygg (He thrust the spear into the enemy's back)
-
Tåget spårade ur och rände in i en lada (The train derailed and ran into a barn)
Additional Information
Etymology
1. , sbst., fsv.
rænna = da.
2. rende, mlty.
renne, av germ.
*ranniōn-; i
3. avljudsförh. till fhty.
rinna, ränna (ty.
4. rinne), o. got.
rinnô, bäck. F. ö.
5. etymologiskt identiskt med isl.
renna,
6. tidslopp. Se f. ö.
ränna, vb, o.
rinna. -
7. Ordet är kanske i sv. lånat från mlty.
8. fsv. ränna, förmå (häst) att löpa, hälla, rida, löpa m. m.; jfr fd. rænnæ (d. rende), isl. renna, got. urrannjan, låta (solen) gå upp, fsax.
rennian, limma ihop, mlt. rennen, ffris. renna, fht. rennen (t. rennen); kausativum till RINNA. — Jfr RANT, adj., RANTA, v., RÄNDER, RÄNNE, sbst.
2, RÄNNIL, RÄNNINGEFISKE References:
1
9. From Old Swedish rænna, Old Norse renna, from Proto-Germanic *rannijaną. Originally causative of rinna. See: Old Swedish '
rænna', Proto-Germanic '
*rannijaną'.
Verbs referencing "ränna"
English
run, Danish
rende.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.