luffa – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of luffa

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveluffa
Presentluffar
Pastluffade
Imperativeluffa
Supineluffat

Translations

  • vagabond, to roam as a vagabond
  • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    Additional Information

    Etymology

    1. jfr nor. luffe, loffe; möjl. av eng. loaf, driva omkring sysslolös, med bet.-påvärkan från LUFSA
    2. jfr d. luffe, nor. dial. luffa; av eng. luff, av holl. loeven (se LOVA, v.1); jfr LOFF References: 1 2
    3. Arguably from English loaf (“to be idle”), possibly influenced by lufsa. See: English 'loaf'.

    Verbs referencing "luffa"

    Finnish with old forms luffata.

    Cognates

    -

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: luffande

    Indicative

    Present

    jagluffar
    duluffar
    han;honluffar
    viluffa
    niluffa
    deluffa

    Perfect

    jaghar luffat
    duhar luffat
    han;honhar luffat
    viha luffat
    niha luffat
    deha luffat

    Past

    jagluffade
    duluffade
    han;honluffade
    viluffade
    niluffade
    deluffade

    Pluperfect

    jaghade luffat
    duhade luffat
    han;honhade luffat
    vihade luffat
    nihade luffat
    dehade luffat

    Future

    jagskulle luffa
    duskulle luffa
    han;honskulle luffa
    viskola luffa
    niskola luffa
    deskola luffa

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) luffat
    duskulle ha(va) luffat
    han;honskulle ha(va) luffat
    viskola ha(va) luffat
    niskola ha(va) luffat
    deskola ha(va) luffat

    Conjunctive

    Present

    jagmå luffa
    dumå luffa
    han;honmå luffa
    vimå luffa
    nimå luffa
    demå luffa

    Perfect

    jagmå ha(va) luffat
    dumå ha(va) luffat
    han;honmå ha(va) luffat
    vimå ha(va) luffat
    nimå ha(va) luffat
    demå ha(va) luffat

    Past

    jagskulle luffa
    duskulle luffa
    han;honskulle luffa
    viskulle luffa
    niskulle luffa
    deskulle luffa

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) luffat
    duskulle ha(va) luffat
    han;honskulle ha(va) luffat
    viskulle ha(va) luffat
    niskulle ha(va) luffat
    deskulle ha(va) luffat

    Conditional

    Present

    jagskulle luffa
    duskulle luffa
    han;honskulle luffa
    viskulle luffa
    niskulle luffa
    deskulle luffa

    Perfect

    jagskulle ha(va) luffat
    duskulle ha(va) luffat
    han;honskulle ha(va) luffat
    viskulle ha(va) luffat
    niskulle ha(va) luffat
    deskulle ha(va) luffat

    Imperative

    duluffa
    viLåt oss luffa
    niluffa

    Swedish Dialects of Finland

    Examples in Swedish Dialects in Finland

    luffa (v.I)
    lɷff (Larsmo ÖB, Pedersöre-Purmo ÖB, Munsala ÖB, Vörå ÖB, Lappfjärd ÖB), luff(a) (Lemland ÅL, Kumlinge ÅL), luff (Nagu ÅB), lɷff(a) (Finby ÅB, Tenala NL, Sjundeå NL, Kyrkslätt NL)
    . gå el. springa klumpigt el. trögt, lufsa. (Allm.) ; springa el. gå med snabba steg. (Kumlinge ÅL, Tenala NL) ; i förb. med av (Munsala ÖB, Vörå ÖB, Lemland ÅL, Nagu ÅB, Kyrkslätt NL) el. i väg (Tenala NL) : lufsa i väg; i förb. med bort : skamsen el. snopen gå sin väg. (Nagu ÅB) .
    Examples
    • käringin loffar å: ti by:s (Kyrkslätt NL)