kravla – Swedish verb conjugation

All Forms

Infinitive	kravla
Present	kravlar
Past	kravlade
Imperative	kravla
Supine	kravlat

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

Additional Information

Etymology

1. jfr d. kravle, nor. kravla, isl. krafla, ävensom (det från nord. spr. lånade) eng. crawl; avledn. av sv. dial. krava (krava sej fram, Smål., med svårighet taga sig fram), till en rot vars grundbet. synes vara: riva, krafsa; besläktat med KRABBA, v., KRABBLA o. KRAFSA, v. — Jfr KRAVEL, sbst.1 References: 1
2. From Old Norse krafla (compare Danish kravle (“to crawl, creep”), Swedish kräla (“to creep, crawl”)), from Proto-Germanic *krablōną (compare Saterland Frisian krabbelje, Dutch krabbelen, German Low German krabbeln, German krabbeln), frequentative of *krabbōną (“to scratch, scrape”). Compare also Saterland Frisian krauelje (“to crawl, scuttle”), West Frisian kreauwelje (“to crawl”), Dutch krevelen, krieuwelen (“to crawl”), German Low German kribbeln, German kribbeln (“to creep, crawl, tingle”). See also krabba. See: Danish 'kravle', Swedish 'kräla', Proto-Germanic '*krabblōną', Frisian, Saterlandic 'krabbelje', Dutch 'krabbelen', German, old spelling 'krabbeln', Frisian, Saterlandic 'krauelje', Dutch 'krevelen', German, old spelling 'kribbeln'.

Verbs referencing "kravla"

English crawl.

Cognates

-

Gerund: kravlande

Indicative

Conjunctive

Conditional

Imperative

du	kravla
vi	Låt oss kravla
ni	kravla

Examples in Swedish Dialects in Finland

kravla (v.I)
kravⱸl (Tenala NL, Strömfors NL), kraɷlar (Karleby ÖB, Nedervetil ÖB, Terjärv ÖB, Kronoby ÖB), kraväḷ, kra:vḷar (Munsala ÖB), kra:väḷ (Korsholm ÖB), kravvḷa (Vårdö ÅL, Kumlinge ÅL, Finby ÅB), kravväḷ (Kumlinge ÅL), kravla, kra:vla, kra:vⱸl (Sibbo NL)
. långsamt o. med möda krypa framåt el. omkring på magen el. på alla fyra. (Allm.) ; i förb. med fram (Nedervetil ÖB) el. åkring (Kimito ÅB) , ds.; i förb. med upp : klättra el. klänga upp (ngnstans); i förb. med upp , refl.: med svårighet komma på benen. (Kimito ÅB, Strömfors NL) ; refl.: långsamt o. med möda förflytta sig (ngnstans); refl., i förb. med fram , ds. (Terjärv ÖB, Esse ÖB, Munsala ÖB, Vörå ÖB, Lappfjärd ÖB) ; refl., i förb. med upp : med svårighet komma på benen (Munsala ÖB) el. upp (ur ngt el. på ngt) (Munsala ÖB, Korsholm ÖB, Kumlinge ÅL, Tenala NL, Sibbo NL, Strömfors NL) ; Jfr karvla , krabblav. , krappla1 , krävla , krövla .
Examples

• han lå: å kra:vḷa å itt slapp åpp (Munsala ÖB)
• poikin liggär po goḷvä o kravvḷar (Vårdö ÅL)
• nɷ kravla an ɷpp i trä: (Lappträsk NL)
• (den berusade börjar) kravⱸl ɷpp sä (Strömfors NL)
• å do ha årka kravla deij ända hi:t (Kyrkslätt NL)
• bå:ni byri kraväḷ sⱸ framm ny (Esse ÖB)
• an kra:vḷa sⱸ ɷpp ur sienjⱸn (Korsholm ÖB)