In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | dabba |
| Present | dabbar |
| Past | dabbade |
| Imperative | dabba |
| Supine | dabbat |
Verbs conjugated like 'dabba'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'dabba'
drabba,
dubba,
gabba,
jabba,
kabba,
labba,
nabba,
rabba,
sabba,
babbla,
Translations
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
Jag hade fått full pott på matteprovet om jag inte dabbat mig på det enklaste talet (I would've gotten full points on the math test if I hadn't goofed up on the easiest question)
Additional Information
Etymology
1. i fråga om ordets anv. i sv. dial. se
Rietz samt Vendell i Nyland l. Ordet är måhända en afl. af ett sbst. dabb med bet. klump; jfr sv. dial. dabb, seg klump af slem l. dylikt, nor. dabb, liten tjock, tung figur, särsk. liten knubbig gosse. Till samma stam hör sv. dial. dabbe, klumpig, slamsig, hållningslös, tölpaktig person (Rietz). Jfr i fråga om ordets bet. förh. mellan KLUMP o. KLUMPA i förb. klumpa sig, dumma sig. Till samma stam som dabba höra väl t. dial. tappen, bära sig klumpigt l. tölpigt åt, samt mht. tappe, oskicklig, tafatt människa. Ordstammens ursprung är ovisst; måhända tillhör den barnspråket. Eng. dab, slå med korta, afbrutna slag, slå sakta med handen l. med ngt mjukt l. fuktigt (hvaraf eng. sbst. dab; se DABB, sbst.2) osv. (se Murray), står sannol. ej i direkt etymologiskt samband med dabba. Jfr Friesen Germ. mediagem. 27-30 (med annan uppfattning af ordets ursprung) samt E. Hellquist i Nord. tidsskr. f. filol. 3 R. 12: 56 References: 1
2. Probably from dialectal dab (“lump, bite”), perhaps ultimately of imitative/children's slang origin. Compare Norwegian dabb (“small, thick figure”), and dialectal dabbe (“clumsy or boorish person”), as well as German tappen (“to grope, fumble”). Also compare English dab (“to strike with a light blow”), itself probably borrowed from a Scandinavian word ultimately of imitative origin. See: German, old spelling 'tappen', English 'dab'.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.