blocka – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of blocka

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveblocka
Presentblockar
Pastblockade
Imperativeblocka
Supineblockat

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

Additional Information

Etymology

fsv. blokka, motsv. d. blokke, mnt. blocken, holl. blokken, t. blocken, blöcken; afl. af BLOCK References: 1

Cognates

-

Swedish AD ~1900

Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

Gerund: blockande

Indicative

Present

jagblockar
dublockar
han;honblockar
viblocka
niblocka
deblocka

Perfect

jaghar blockat
duhar blockat
han;honhar blockat
viha blockat
niha blockat
deha blockat

Past

jagblockade
dublockade
han;honblockade
viblockade
niblockade
deblockade

Pluperfect

jaghade blockat
duhade blockat
han;honhade blockat
vihade blockat
nihade blockat
dehade blockat

Future

jagskulle blocka
duskulle blocka
han;honskulle blocka
viskola blocka
niskola blocka
deskola blocka

Future Perfect

jagskulle ha(va) blockat
duskulle ha(va) blockat
han;honskulle ha(va) blockat
viskola ha(va) blockat
niskola ha(va) blockat
deskola ha(va) blockat

Conjunctive

Present

jagmå blocka
dumå blocka
han;honmå blocka
vimå blocka
nimå blocka
demå blocka

Perfect

jagmå ha(va) blockat
dumå ha(va) blockat
han;honmå ha(va) blockat
vimå ha(va) blockat
nimå ha(va) blockat
demå ha(va) blockat

Past

jagskulle blocka
duskulle blocka
han;honskulle blocka
viskulle blocka
niskulle blocka
deskulle blocka

Pluperfect

jagskulle ha(va) blockat
duskulle ha(va) blockat
han;honskulle ha(va) blockat
viskulle ha(va) blockat
niskulle ha(va) blockat
deskulle ha(va) blockat

Conditional

Present

jagskulle blocka
duskulle blocka
han;honskulle blocka
viskulle blocka
niskulle blocka
deskulle blocka

Perfect

jagskulle ha(va) blockat
duskulle ha(va) blockat
han;honskulle ha(va) blockat
viskulle ha(va) blockat
niskulle ha(va) blockat
deskulle ha(va) blockat

Imperative

dublocka
viLåt oss blocka
niblocka

Swedish Dialects of Finland

Examples in Swedish Dialects in Finland

blocka (v.I)
bḷoka (Karleby ÖB, Nedervetil ÖB, Terjärv ÖB, Kronoby ÖB, Öja ÖB, Larsmo ÖB, Esse ÖB, Pedersöre ÖB, Purmo ÖB, Nykarleby ÖB, Munsala ÖB, Korpo ÅB, Nagu ÅB, Finby ÅB), bḷok (Oravais ÖB, Vörå ÖB, Maxmo ÖB), bḷå:k, bḷo:k, bḷokar (Kvevlax ÖB, Replot ÖB, Korsholm ÖB, Solf ÖB, Malax ÖB, Petalax ÖB, Pörtom ÖB, Korsnäs ÖB, Närpes ÖB, Tjöck ÖB, Lappfjärd ÖB, Sideby ÖB, Korpo ÅB), bḷå:k(a) (Finström ÅL, Saltvik ÅL, Vårdö ÅL, Föglö ÅL, Kumlinge ÅL), bḷokk(a) (Kumlinge ÅL, Brändö ÅL), bḷåhka (Kökar ÅL, Kumlinge ÅL, Korpo ÅB, Hitis ÅB)
.
Examples
  • han va o bḷoka po fønstrⱸ (Korsholm ÖB)
  • vi bḷåka såndⱸr i:sin (Korsnäs ÖB)
  • han bḷoka til mⱸ ⱹlⱸddjɷn pɷ smidistⱸdi so ⱸ sy:ndist ä:ri ba:kⱸtt (Vörå ÖB)
  • bḷoka el. bḷoka på: (Nagu ÅB)
  • han va o bḷoka ti:t ⱸ (:vräkte lasset i diket) (Tjöck ÖB)
  • snø:n ha bḷoka opp vⱸijin (Vörå ÖB)
  • hⱸ a bḷoka å:tär i å:gⱸ (:ån är täppt av sammanvräkt flottningsvirke) (Esse ÖB)
  • han bḷokar o vⱸdar (Terjärv ÖB)
  • ha bḷoka ⱺ:v tär øvär (:över mossen) (Esse ÖB)
  • (han bḷokar o arbⱸitar (Karleby ÖB, Nedervetil ÖB, Terjärv ÖB, Larsmo ÖB, Esse ÖB, Pedersöre ÖB, Oravais ÖB, Vörå ÖB, Maxmo ÖB, Korsholm ÖB, Solf ÖB, Malax ÖB, Petalax ÖB, Pörtom ÖB, Korsnäs ÖB, Närpes ÖB, Tjöck ÖB, Finström ÅL, Vårdö ÅL, Kumlinge ÅL, Pargas ÅB, Lappträsk NL)
  • han bḷokar opå: o arbⱸitar (Maxmo ÖB)
  • a bḷoka opå: i fḷⱸir dagar (Malax ÖB)
  • hä ä ⱸn ri:sligär bḷå:karä hä tänn som orkkar bḷå:k oppå: so tänn (Kumlinge ÅL)
  • hɷn bḷokka på: o arbⱸta (Kumlinge ÅL)
  • an kåmbär it nain viⱸg mⱸ ti bḷå:k, an ska tag a mⱸ lämpor (Närpes ÖB)
  • an trⱸ:ŋg it bḷå:k sⱸ åm dagan nu (Korsnäs ÖB)
  • ja ha sitt mang sta: å bḷåka sto:ra ö:går åt hon trållkånsten (Nagu ÅB)
  • va sta:r du tä:r o bḷokar (Pargas ÅB)
  • bloka mⱸ ø:gona (Bromarv NL)
  • ʃä:rnona blokar när dom vⱸntar illvⱸdär, dom glitrar o flammar o blir störr o mindär o rije:rar (Bromarv NL)
  • dø ska int troɷ na va an sⱸgär för an bara bḷokar (Korsholm ÖB)