Etymology
1. fsv. beveka (bevekia, bewiche), förmå (ngn till ngt). Ordet är bildadt dels efter mnt. o. t.
bewegen, sätta i rörelse m. m., motsv. d. bevæge, holl.
bewegen (se BEVÄGA, v.
1), dels af mnt. beweken (motsv. holl. beweeken, ä. t. beweichen), uppmjuka m. m., af be- (se BE-) o. wek l. weken (se VEK, VEKA). Bet. 1 o. 2 (samt 7 o. 8) utgå från mnt. o. t.
bewegen, 3 från mnt. beweken i dessa verbs ursprungliga bet. De härledda bet. 4—6 förefunnos till sina grunddrag hos de båda mnt. verben, hvilka i dessa bet. torde hafva påverkat hvarandra, men hafva vidare utvecklats i sv. under inverkan af t.
bewegen o. adj. VEK. — Att
-k-formerna segrat i sv. torde bero dels därpå, att vid ordets inlånande beweken (i bet. 6), efter hvad det synes, har varit den form som först lånats, i följd hvaraf
-k-formerna från början fingo öfverhand, dels på anslutning till VEK, VEKA, dels därpå, att i sup. o. p. pf. n. framför ändelsens
t både
g o.
k måste uppträda som
k. Stammens
e motsvarar den långa stamvokalen i mnt. beweken, för så vidt den ej beror på anslutning till VEK (vekia),
ä motsvarar den korta stamvokalen i mnt. bewegen, o.
i torde bero på anslutning till det i vissa bet. närstående VIKA (jfr språkprofvet från Lex. Linc. under BEVEKLIG 4
b) References:
1
2. From Old Swedish bevekia, from Middle Low German beweken. Compare German bewegen, Dutch bewegen, Danish bevæge, English beweigh. See: German, old spelling '
bewegen', Dutch '
bewegen', Danish '
bevæge', English '
beweigh'.