Nominal Forms
Infinitive:
skulu; skula
Past Participle:
skulit
Present participle:
Cognates
-
Indicative
Present
| iak;iæk | skal |
| þū | skal |
| han | skal |
| vī(r) | skulom |
| ī(r) | skulin |
| þē(r) | skula |
Preterite
| iak;iæk | skulde; skulle |
| þū | skulde; skulle |
| han | skulde; skulle |
| vī(r) | skuldom; skullom |
| ī(r) | skuldin; skullin |
| þē(r) | skuldo; skullo |
Conjunctive
Present
| iak;iæk | skule |
| þū | skule |
| han | skule |
| vī(r) | skulom |
| ī(r) | skulin |
| þē(r) | skulin |
Preterite
| iak;iæk | skulde; skulle |
| þū | skulde; skulle |
| han | skulde; skulle |
| vī(r) | skuldom; skullom |
| ī(r) | skuldin; skullin |
| þē(r) | skuldin; skullin |
Imperative
| þū | skal |
| vī(r) | skulom |
| ī(r) | skulin |
Verbs similar to 'skula'
skiula,
skulu,
skuva,
skuþa,
skyla,
kuma,
siuþa,
skælla,
skæra,
skapa,
Etymology
From Old Norse skulu, from Proto-Germanic *skulaną. See: Old Norse '
skulu', Proto-Germanic '
*skulaną'.
Verbs referencing "skula"
Swedish
skola.