Etymology
1. förkasta o. d., i litter. vanligt
2. först på 1800-t. (ej hos Weste 1807 el.
3. Lindfors 1824), är ej en direkt
4. fortsättning av fsv. (starka vb.)
vraka (jfr
5. t. ex. G. I:s reg. 1553:
vraka bort)
6. biform till
vräka, utan liksom da.
7. vrage lånat från mlty.
wraken, ty.
8. bracken, av germ.
*wrakōn. Samma rotsta-
9. dium uppträder t. ex. i
vrak ovan, i
10. ags.
wracu f., hämnd, elände m. m.
11. (bildat till germ.
*wrekan som t. ex.
12. isl.
dvǫl f. till
*dwelan, kvǫl till
13. *kwelan osv.), o. i germ.
*wrakjan- = fsax.
14. wrekkio, landsförvist, främling, fhty.
15. recko, wreckeo (ty.
recke, jättelik hjälte
16. el. krigare, upptaget från fornspr., först
17. hos Wieland, urspr.: kringströvande
18. krigare, främling, under 1500-t. även
19. 'jätte'; ej besl. med isl.
rekkr, kämpe,
20. man, av
*rink-, varom se
Rinkaby),
21. ags.
wrecca, även: usling (eng.
wretch,
22. eländig människa, usling o. d.; med avs.
23. på betyd.-utvecklingen jfr
elände); från
24. germ. spr. enl. somliga fra.
garçon, gosse,
25. i ffra.: trossknekt o. d. (vulg.-lat.
26. w(a)racionem), dock högst osäkert; se även
27. under
vräka o. följ.
28. liksom d.
vrage av mlt. wraken (varav t. bracken); i avljudsförh. till VRÄKA. — Jfr VRAKARE References:
1
Verbs referencing "vraka"
Finnish with old forms
raakata.