uppröra – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of uppröra

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveuppröra
Presentupprör
Pastupprörde
Imperativeupprör
Supineupprört

Translations

  • agitate, to stir up, to disturb or excite
  • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    Additional Information

    Etymology

    upp + röra. Cognate of Danish oprøre. Compare English stir up. See: Danish 'oprøre'.

    Verbs referencing "uppröra"

    Danish oprøre.

    Cognates

    See the 3 cognates of uppröra

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: upprörande

    Indicative

    Present

    jagupprör
    duupprör
    han;honupprör
    viuppröra
    niuppröra
    deuppröra

    Perfect

    jaghar upprört
    duhar upprört
    han;honhar upprört
    viha upprört
    niha upprört
    deha upprört

    Past

    jagupprörde
    duupprörde
    han;honupprörde
    viupprörde
    niupprörde
    deupprörde

    Pluperfect

    jaghade upprört
    duhade upprört
    han;honhade upprört
    vihade upprört
    nihade upprört
    dehade upprört

    Future

    jagskulle uppröra
    duskulle uppröra
    han;honskulle uppröra
    viskola uppröra
    niskola uppröra
    deskola uppröra

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) upprört
    duskulle ha(va) upprört
    han;honskulle ha(va) upprört
    viskola ha(va) upprört
    niskola ha(va) upprört
    deskola ha(va) upprört

    Conjunctive

    Present

    jagmå uppröra
    dumå uppröra
    han;honmå uppröra
    vimå uppröra
    nimå uppröra
    demå uppröra

    Perfect

    jagmå ha(va) upprört
    dumå ha(va) upprört
    han;honmå ha(va) upprört
    vimå ha(va) upprört
    nimå ha(va) upprört
    demå ha(va) upprört

    Past

    jagskulle uppröra
    duskulle uppröra
    han;honskulle uppröra
    viskulle uppröra
    niskulle uppröra
    deskulle uppröra

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) upprört
    duskulle ha(va) upprört
    han;honskulle ha(va) upprört
    viskulle ha(va) upprört
    niskulle ha(va) upprört
    deskulle ha(va) upprört

    Conditional

    Present

    jagskulle uppröra
    duskulle uppröra
    han;honskulle uppröra
    viskulle uppröra
    niskulle uppröra
    deskulle uppröra

    Perfect

    jagskulle ha(va) upprört
    duskulle ha(va) upprört
    han;honskulle ha(va) upprört
    viskulle ha(va) upprört
    niskulle ha(va) upprört
    deskulle ha(va) upprört

    Imperative

    duupprör
    viLåt oss uppröra
    niupprör

    Swedish Dialects of Finland