Etymology
1. i ä. nsv. o. dial. även
trätta,
2. fsv.
þrǣt(t)a, envisas, envist motsäga,
3. träta = isl.
þrǽtta, da.
trætte, väl av
4. germ.
*þranhatjan, ett
5. iterativum-intensivum till germ.
*þranh- i fsv.
þrā,
6. trotsa, osv. (se trå 2), grammatisk
7. växelform till
tränga; jfr parallellbildningen
8. trängta. Förf. Ark. 11: 348. Man
9. kunde dock också tänka sig ett germ.
10. *þranhti-an, avlett av ett vbalsbst.
11. *þranhti-, liksom t. ex.
tvätta till
12. *þwahtu-, isl.
hǽlta, risk, riskera, av
13. *hanhti-, m. fl., jfr under
skätta. —
14. Härtill sbst.
träta, i ä. nsv. ofta
trätta,
15. fsv.
þrǣt(t)a = isl.
þrǽt(t)a, da.
trætte.
16. — Om växlingen
-tt- ～
-t se Noreen V.
17. spr. 4: 74. — Ingår säkerl. i vissa av
18. de icke få ortn. på
Trät-,
Trätt(e)-,
19. med syftning på omtvistade egor, ängar,
20. fisken o. d., t. ex.
Trätängen Vgtl.
21. (så redan 1616), norrl.
Trättforsen,
22. -
varpet,
Trättgärde Jtl., jfr fsv.
23. Trætogærdhe Klm. 1. o. t. ex. 1649: 'de
24. voro trätse om een åcker'; i vissa andra
25. vattendragsnamn med samma stam, men
26. möjl. annan innebörd; med motsvar. i
27. Norge. Se förf. Sjön. 1: 652 (med litter.).
28. fsv. thræta, þrætta; motsv. fd. thræt(t)æ (d. trætte), fvn. þræt(t)a (nor. trette); till fsv. þra, sätta sig emot, motsäga, trotsa, till TRÅ, adj.
2, l. möjl. identiskt med TRÅ, v.
1; formen
trätta trol. utlöst ur ipf.
trätte l. p. pf.
trätt. — Jfr TRÄTA, sbst., TRÄTSE References:
1
29. From Old Swedish thræta, þræta, þrætta. Cognate with Icelandic þræta. See: Icelandic '
þræta'.
Verbs referencing "träta"
Icelandic
þræta, Danish
trætte.