Etymology
1. fsv. svepa, swäpa (med svag böjning), kasta kläde l. dyl. om ngn l. ngt, hölja, sv. dial. svepa (med stark o. svag böjning), sätta upp en väv, med halm omsvepa hö till foder åt boskap, glupskt förtära, sluka m. m.; ss. starkt v. jfr det urspr. reduplicerande v. med stark böjning som föreligger i fvn. sveipa, kasta, slänga, hölja, feng. swāpan (med stark böjning), svinga, sopa, rusa, fsax. for-swēpan (l. möjl. for-swīpan, jfr nedan) i pret. sg. forswēp, fördrev, fht. sweipan, mht. schweifen (ss. starkt v.), svepa, svinga; ss. svagt v. jfr ä.d. svebe (d. svøbe), fvn. sveipa, kasta, svepa, mht. o. t.
schweifen (med svag böjning), svänga, kröka, göra buktig (se SCHVEIFA) i avljudsförh. till mht. swīfen refl., skynda sig, got. -sweipains i midja-sweipains, syndaflod (o. möjl. till ett for-swīpan, se ovan), o. till fvn. svipa (med svag böjning), skynda sig, ila, piska. — Jfr SVEJF, SVEP, sbst.
1, 2, SVEPA, sbst.
1, 2, SVEPE, SVEPEL, SVIFTA, v.
1, SVÄVA
2. till SVEPE References:
1 2
3. From Old Swedish svepa, swæpa, from Old Norse sveipa, from Proto-Germanic *swaipaną. See: Proto-Germanic '
*swaipaną'.
Verbs referencing "svepa"
English
sweep, Danish
svøbe.