Etymology
1. sv. dial. smita (i sht i bet.
II äv. med svag böjning); jfr fd. smitæ, stryka l. smörja (d. smide, stryka, smörja, kasta; äv. med svag böjning), nor. dial. smita (äv. med svag böjning), smörja, kasta, got.
smeitan i besmeitan, bestryka, fsax. smītan (i bi-smītan, befläcka), mlt. smīten, kasta, slå, mnl. smīten, kasta, slå (nl. smijten), ffris. smīta, kasta, fht. bismīzan, befläcka, feng. smītan, smörja, fläcka (eng. smite, slå); sannol. rotbesläktat med gr. σμῆν, smörja, avtorka, avgnida, samt med SMEKA, v., o. SMÅ, adj. — Jfr SMETA, v., SMIT, sbst.
1, SMITA, sbst.
1—2, SMITA, v.
2, SMITFULL, SMITTA, v. sv. dial. smita; jfr nor. dial. smita seg av, smita iväg, smiten (med urspr. kort i), insmickrande; etymologiskt identiskt med SMITA, v.
1; med avs. på bet.-utvecklingen jfr STRYKA; bet.
I 3 sannol. direkt utgående från SMITA, v.
1 (i bet.
I 1), delvis med anslutning till
I 1 References:
1 2
2. From Old Norse smíta, from Proto-Germanic *smītaną (“to cast, smear”), from Proto-Indo-European *smeyd- (“to smear”). Compare Danish smide (“to cast”), English smite. See: Proto-Germanic '
*smītaną', Danish '
smide', English '
smite'.
Verbs referencing "smita"
English
smite, Danish
smide, Luxembourgish
schmäissen.