Etymology
1. fsv. ske; liksom fd. sk(i)e (d. ske) av mlt. (ge)schēn; jfr mnl. (ge)scien (holl. geschieden; med sekundärt
d), ffris. skiā, fht. (ga)scehan (mht. (ge)schehen, t.
geschehen), feng. (ge)scēon; etymologiskt identiskt med mht. schehen, snabbt fara i väg, ila, rotbesläktat med sv. dial., nor. dial. o. fvn. skaga, skjuta fram (samhörigt med SKAGE o. i avljudsförh. till SKOG), o. kyrkslav. skočiti, hoppa, ir. scochaim, scuchaim, går fram, tar slut o. d.; bet.: hända o. d. har sannol. utvecklats ur en bet.: springa fram o. d. — Jfr KANSKE, MÅSKE References:
1 2
2. From Old Swedish ske, from Middle Low German schên, from Old Saxon skehan, from Proto-West Germanic *skehan.
3. Cognate with Danish ske, Norwegian skje, German geschehen, Dutch geschieden, Limburgish sji-jje. See: Old Swedish '
ske', Danish '
ske', German, old spelling '
geschehen', Dutch '
geschieden'.
Verbs referencing "ske"
Danish
ske, Swedish
skicka.