kuffa – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of kuffa

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivekuffa
Presentkuffar
Pastkuffade
Imperativekuffa
Supinekuffat
This verb is either archaic or dialectal. The verb conjugation chart shows how the verb is conjugated following the conjugation rules of today's Swedish; the verb forms shown below may never have existed as such.

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

Additional Information

Etymology

sv. dial. kuffa, stöta, kuva; jfr nor. dial. kuffa, stöta, nt. kuffen, stöta, eng. cuff, slå, knuffa, stöta; möjl. besläktat med KUVA References: 1

Cognates

-

Swedish AD ~1900

Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

Gerund: kuffande

Indicative

Present

jagkuffar
dukuffar
han;honkuffar
vikuffa
nikuffa
dekuffa

Perfect

jaghar kuffat
duhar kuffat
han;honhar kuffat
viha kuffat
niha kuffat
deha kuffat

Past

jagkuffade
dukuffade
han;honkuffade
vikuffade
nikuffade
dekuffade

Pluperfect

jaghade kuffat
duhade kuffat
han;honhade kuffat
vihade kuffat
nihade kuffat
dehade kuffat

Future

jagskulle kuffa
duskulle kuffa
han;honskulle kuffa
viskola kuffa
niskola kuffa
deskola kuffa

Future Perfect

jagskulle ha(va) kuffat
duskulle ha(va) kuffat
han;honskulle ha(va) kuffat
viskola ha(va) kuffat
niskola ha(va) kuffat
deskola ha(va) kuffat

Conjunctive

Present

jagmå kuffa
dumå kuffa
han;honmå kuffa
vimå kuffa
nimå kuffa
demå kuffa

Perfect

jagmå ha(va) kuffat
dumå ha(va) kuffat
han;honmå ha(va) kuffat
vimå ha(va) kuffat
nimå ha(va) kuffat
demå ha(va) kuffat

Past

jagskulle kuffa
duskulle kuffa
han;honskulle kuffa
viskulle kuffa
niskulle kuffa
deskulle kuffa

Pluperfect

jagskulle ha(va) kuffat
duskulle ha(va) kuffat
han;honskulle ha(va) kuffat
viskulle ha(va) kuffat
niskulle ha(va) kuffat
deskulle ha(va) kuffat

Conditional

Present

jagskulle kuffa
duskulle kuffa
han;honskulle kuffa
viskulle kuffa
niskulle kuffa
deskulle kuffa

Perfect

jagskulle ha(va) kuffat
duskulle ha(va) kuffat
han;honskulle ha(va) kuffat
viskulle ha(va) kuffat
niskulle ha(va) kuffat
deskulle ha(va) kuffat

Imperative

dukuffa
viLåt oss kuffa
nikuffa

Swedish Dialects of Finland

Examples in Swedish Dialects in Finland

kuffa (v.I)
kyff (Houtskär ÅB), kɷff, kuff (Nagu ÅB), kɷff(a) (Pargas ÅB, Kimito ÅB, Dragsfjärd ÅB, Västanfjärd ÅB, Hitis ÅB, Finby ÅB, Tenala NL, Kyrkslätt NL, Esbo NL, Helsinge NL, Sibbo NL, Strömfors NL), koff(a) (Sibbo NL)
. knuffa el. skuffa el. stöta till (ngn el. ngt). (alla anförda orter) ; i förb. med efter , ds.; i förb. med bort , ihop , in , mot , undan , upp el. ut : knuffa el. skuffa el. skjuta bort osv. (ngn el. ngt). (Nagu ÅB) ; i förb. med ikull : knuffa omkull (ngt), stjälpa (ngt); i förb. med ner1 : knuffa el. skuffa ned (ngn el. ngt). (Nagu ÅB, Pargas ÅB, Helsinge NL) ; i förb. med öppen : öppna (t.ex. dörr) med en knuff. (Nagu ÅB) ; skjutsa (ngn, på sparkstötting o.d.); i uttr. kuffa till mössan , ta av sig mössan. (Kyrkslätt NL) .
Examples
  • ja kuffa-n (Nagu ÅB)
  • kɷffa bɷⱺ:tn u:tⱺt fḷa:dan (Hitis ÅB)
  • han kɷffa-n i ʃø:nn (Tenala NL)
  • kyffa inʼ ⱸtt bⱺ:tinʼ (:om man sköt båten) li:tⱸ mäir sⱺ... (Houtskär ÅB)
  • så skɷ man kɷff ikɷll tom bɷkkana som tjiston ad standi ɷpa (Strömfors NL)
  • dåm hadd koffa ne:r-n (Helsinge NL)
  • (barnen) kɷffa kvara:där ɷp styttinjin (Strömfors NL)