In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | krossa |
| Present | krossar |
| Past | krossade |
| Imperative | krossa |
| Supine | krossat |
Verbs conjugated like 'krossa'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'krossa'
frossa,
kryssa,
blossa,
bossa,
brassa,
bromsa,
brossla,
flossa,
frosta,
kissa,
Translations
crumple, crumple
crunch, to crush something with a noisy crackling sound
crush, to press or bruise between two hard bodies
crush, to reduce to fine particles by pounding or grinding
destroy, (colloquial) to defeat soundly
scrunch, crumple
shatter, to violently break something into pieces
shatter, to smash, or break into tiny pieces
trounce, to beat thoroughly, to defeat heavily
Sample Sentences
-
-... nu och i vår dödsstund. -... för att krossa Satan... Jag är Asmodeus, helvetets kung.
(The Pope's Exorcist)
-
- Jag ska inte svika dig. - Bäst det. - Vi kommer krossa dem. - Ja.
(The Dink)
-
Nej. tack. Ja, ja. Höj ljudet ! Dan? Fan. Vem krossade fönstret ?
(Over Your Dead Body)
-
Jag ska krossa dem. - Sätt igång ! - Kom igen !
(Medellin)
-
Ni kunde varit glada. Istället krossade du hennes hjärta.
(Your Fault: London)
Additional Information
krossa slå sönder (i småbitar), splittra (även bildligt "nedkämpa")
[A/x krossar B/y]
Engelsk översättning
crush
Exempel
krossat glas---broken glass
motståndet krossades---the
opposition was crushed
Etymology
1. fsv. krossa, krosa, krusa. Fsv. krossa är sannol. lånat av mnt. krossen, av ljudhärmande urspr. o. besläktat med fsv. krosa, krusa samt med KRYSTA. — Jfr KROSSA, v.
2
2. sannol. eg. identiskt med KROSSA, v.
1
3. av eng. cross, v., till cross, sbst. (se KORS). Ordet har i sv. urspr. inkommit från amerikasvenskan References:
1 2 3
4. From Old Swedish krossa, krosa, krusa, probably from Middle Low German krossen (“to break”).
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.